Folk oroar sig så mycket vad de äter mellan jul och nyår,

                                men de borde egentligen oroa sig för vad de äter mellan nyår och jul.

Och så var det gamla året slut, men en snabb summering så har det vart ett händelserikt år med många nya upplevelser och kulturela lärdomar, till och med några av mina drömmar kunde bockas av på listan=)

Frågan är då vad 2014 kan bjuda på? Mycket kan hända på ett år både föruttsedda som oförutsedda händelser, med en blandning av dessa så tror jag att 2014 kan bli det bästa året hitills. Det här får man ju höra varje år, men vad grundar dom det på då, bara för att kl passerar 12 betyder det inte att året blir bra. Löfte hit och dit som i längden sätter press på att verkligen hålla det där förbannade löftet som man sedan efter ett par månader bryter, nej vet du vad anledningen till att jag kan säga med säkerhet att detta kommer bli det bästa året ever är för att jag har valt rimliga mål som passar min individ mycket bra, att sluta bita på naglarna eller sluta äta godis är ett helt absurt mål som jag försökt med ett ex antal ggr.

Så 2014 är skräddarsytt till min personlighet.

Planen är iallafall att

1. Löpa hela besseggen

2. Bestiga norges högsta topp Galdhopiggen

3. vandra/löpa i Romsdalsalpene

4. Åka till Australien

5. Se geiranger och nordsjön

6.Och sjukt mycket mer roliga äventyr =D

helt i min smak =)

Och nu en flash back med massa bilder från vårt gågna år

                                                  GOTT NYTT ÅR  

Sälen, lägerdalsfjället, februari

Hundfjället, Mars

Midsommar Sognefjället

Nevelfjell, Juli 2013

Trollstigen vy mot romsdal, Juli

Hafjell med familjen, Juli

Löpning/förberedelse till fjälltur i Sälen, Augusti

Sälen fjällvandring, September

Närfjället, Sälen, September

Chicago, september

Starved Rock State park, Illinois

X-fit öppnar och jag hittar mitt nya hem. Oktober

Ett år med dig

jul firas hemma i örnsköldsvik december.

Nyåret firas på hafjell bland timmerhytter i Vinterlandskapet.

gott nytt år hälsningar från Norge =)

Några långa och tunga veckor har passerat med ett helvetiskt arbetsschema och sjukt mycket träning, när jag för inte så länge sedan fick veta att min kära storebror Janne redan kan massa saker på gymet som inte jag kan så brann den sista veken ut för mig och blodet kokade i mina ådror, tävlingsdjävulen exploderade ut och min blick kunde inte mer än se hur jag ska vinna över honom.

Ehh ja ungefär så tänkte jag.

Så November månad har bestått av följande jobba, träna, jobba, träna, jobba, träna, sova lite, jobba, träna, jobba. Och när december sedan knackade på min kalender var jag äntligen fri,i.... Några dagar. Men November ska man inte se som en tråkig och tung månad innan snön kommer och julkänslan sprätter i kroppen, nej för i Norge är detta guldmånaden och det betyder mycket mindre skatt och mycket mer pengar.

Så nu när december slagit rot och julledigheten närmar sig så kommer julkänslorna fram och pyntandet har börjat, snön har äntligen kommit och det med all hast, vaknade upp en morgon -4 snöfritt cyklade på jobbet, i slutet av dan snöstorm och 2 dm snö på en dag, och jag hade cykel. Men lika bra går det för jag har mtb;)

Julstjärnorna upphängda, adventsljuset på plats och en liten julekrans på ytterdörren fick bli årets pynt här på boligvegen 6B i Moelv, inget märkvärdigt men jag tror inte många fler än jag har gjort en alldeles egen krans, hehe.

Så nu med jul i hjärtat och nissar utanför mitt hus hoppas jag att ni alla hinner med denna julstress och inte blir tokiga innan jul.

Ha De

Och nu gott folk kommer vi till den sista delen av vår chicago resa, tillägnad alla bilälskare (spec. Björn Jonsson Köpmanholmen.) läs och njut

Volo Auto Museum var dagens stora attraktion, ett av USA:s största indoor museum för allt från klassiska bilar, militär fordon och hollywood bilar=D 

http://volocars.com

Museumet höll till både inomhus och ute på öppen mark och när vi anlände var vädret återigen strålande och gav lacken extra glans för vårat efterlängtade besök. 

Idag var näst sista dagen i detta frihetens land som trots sitt forna namn än idag ger skäl till att vara det. 

Amerikanerna har tydligen mycket svårt att bli lediga från jobb, ber man om ledighet ja då får man sparken, så denna lördag blev extra helig när våra husvärdar Allan och Karen kunde följa med på besöket.

Vi startade med första showrummet som det kallades där gamla antika bilar stod, inte så många bara 3-4 stycken men oj vilka bilar dom hade nog fått sitt pris högt satta. 

Man kunde nämligen köpa de flesta bilarna inne på museumet vissa till en mycket "enligt mig" låg summa.

Sedan gick vi igenom rum efter rum där bilar i långa rader och köer hade fått sin plats för att sedan i väntan bli uppköpt av någon rik amerikan , det gick inte att ta miste på Kristian vilken del av resan som var bäst. 

Bil efter bil blev noga genomskådad av hans stora motorintresse, han pratade om saker jag inte hade en aning om fanns i en bil, han var i sin drömvärld kan man säga.

Jag däremot sprang runt runt och knäppte kort och försökte hitta en ännu mer rosa bil än den förra. 

Det allra häftigaste rummet var nog där hollywood bilarna stod, där fanns allt från knightrider, Jhonny Cash guitarcar och ghostbuster bilen. Överallt i hela lokalen fanns bilar från olika stora filmer.

indiana jones dammiga och repiga skrothög, batmans batmobil både den nya som den gamla, Den dödliga Christine från Steven Kings skräckbok och bäst av alla var Dr Emmet Browns "back to the future" Den filmen såg jag konstant när jag var en liten tös, så jag längtade efter en egen bil att förflytta mig i tid och rum med, och där stod den. trots skylten don´t touch the cars kunde jag inte hålla mig från att kika in i den. ooppss!!!

Sedan hade de en enorm lokal med bilar från både disney, pixlar osv. Och mitt i lokalen stod den där och glänste, med sina starka färger i väntan på att ännu ett nytt mysterium skulle dyka upp. 

I talk about Scooby Doo..........

Den bilen ville jag köpa, men tydligen var den av alla inte till salu. kan inte förstå varför...

Efter några timmar med uppspärrade ögon och en hel del lektioner i olika bilmärkenn, delar, skruvar, fälgar osv osv var jag nu upplyst och kände mig mer lärd än när jag steg in i denna bilvärld.

Jag hade iallafall lärt mig vad en Impala var och att den tydligen nästan var grattis i Kristians ögon.

Sedan avslutade vi dagen med att äta något som verkligen satte sprätt på mina kulinariska smaklökar en stor portion fishboil på en liten restaurang långt ute på vischan, enligt Allan och Karen den bästa fishboil restaurangen i hela området. För er som inte vet vad detta är så ska jag förklara mig kort. Matlagning utomhus i stora kärl "boils" där man kokar upp allting ovanpå en stor eld. Jag tog menyn som inkluderade alla tre kötträtterna vilket var fisk, ribs och kyckling. 

Fisken var kokt samt potatisen och de hela lökarna. 

När man sedan tillsatte det smälta smöret över portionen så rann det ur munnen och det slutade inte heller. Det var nog det bästa jag ätit under hela mitt besök i USA. Sedan efter att alla utom allan hade intagit några glas vin till maten kom frågan. Vem skulle köra? 

Allan var inte den som körde långt, då han bara somnade ^^, och vi andra då vi var ju påverkade.

Kristian och jag utbytte oroliga blickar. Sedan kom en kommentar som verkligen fick mig att inse varför man kallar detta frihetens land.

Med en lite svag röst bakom ett stort glas vin hörde man, I´ts ok here we can drink three glas of wine and still drive. Karen, var och skulle förbli kvällens chaufför, trots den lilla promillen alkohol som strömmade i hennes blod. 

Dagen efter avvslutades med en "svensk" frukost på swedish gymnastic club, tror jag det hette. En typ svensk förening, eller åtminstonde medlemmarna hade svenskättlingar eller hade en gång bott i Sverige, många hade redan tappat språk eller anhöriga men de gick dit varje söndag och delade gemenskapen med varandra. 

Det var helt ok, smakade inte så svenskt för mig men pankakorna kom rätt nära. =)

Nu var vår resa slut och 15 timmar senare satt vi hemma i lilla Moelv igen och planerade nästa tripp=)

Freedom to you all....

Fråga inte vilken modell, men så häftig bil=O 

Allan studerar en av bilarna.

En Cadillac, eller hur fasen va de nu igen=P

Välkommen bilälskare stig in i himmelriket..... Och fram med plånkan.

En rosa bil var det första jag såg=)

Lite sightseeing 

Japp massor av hollywood bilar och bästa av allt, min timerider=O =D

Ja detta var bara en liten del av alla hundratals bilar som fanns där inne. Verkligen värt ett besök.

True friends forever <3

Jag ska först innan vi går in på de mer intressanta sakerna be om min djupaste förlåtelse för att jag på senaste tiden vart en usel bloggare och inte skrivit på ja vem vet hur länge. Alla har vi perioder med svackor här i livet och min hette tyvärr, (hoppas ni gillar mig ändå.) Lathet....

Well vi börjar där jag avslutade senaste raden. Vår trip till Starved rock state park i Ottawa, Illinois.

Vi hade denna dag hyrt en bil för en dagstrip genom delstaten vi vistades i för er som glömt eller inte hängt med så är vi i Illinois. Bilen kostade mindre än en kattmatsburk och var en bland de nyare chevorna bilarna vi kunde få tag  på inne på firman, snacka om billig bil bara att sätta sig i och glänsa.

Färden tog sig söderut och i filmer när man åker söderut så är det alltid fint väder, och filmerna ljög inte, inte ett moln på himlen stekande hett och lika lite luft att andas som i en ouppblåst ballong.

Illinois är verkligen en platt delstat och vägarna kan man väl inte direkt jämföra med Norges serpentiner. Horisonten sträckte sig så långt ögat nådde och ett hav av majsfält fanns på vardera sida om vägen och vägen var, ja spikrak. 

Allt var verkligen som man sett på film, och tanken på att bara köra förbi allt fanns inte med på kartan. jag började tänka på julafton när Långben och Kalle  kör husvagn och Kalle äter på sin majskolv i den skumpiga vagnen och vips så stod vi där utanför metershöga majsfält som radade upp sig kilometer efter kilometer, jag kröp in i fältet och tog mig en majskolv, dessvärre så var den inte mogen och jag tuggade på de hårdaste majskornen jag någonsin ätit. När jag sedan började tänka på Children of the corn så reste sig nackhåren och jag sprang ut ur fältet.

Färden fortsatte i en sval bil igenom Norwegian settlement, här hade för länge sedan Norrmän vandrat in och bosatt sig, det fanns allt från norskt museum till norsk mat, och vi som skulle ha semester.

När vi sedan anlände till Starved rock så började vi att titta på kartan och leta ut de platser vi helst ville se, vi insåg rätt snabbt att med vårt tempo och våra unga raska ben skulle vi hinna allt på en dag.

...........................................Med en 0,5 liters vattenflaska......................................
...........

det känndes som en djungel, växter jag aldrig sett förut, tätta igenvuxna skogar där solens strålar verkligen kämpade för att tränga igenom lövkronorna och när den gjorde det möttes ögat av en fantastisk syn. 

Det speciella med Starved Rock är dess canyonformade landskap, gångar, små grottor och vattenfall finns i denna park alla lätta att går till.

Vi besökte canyon efter canyon den ena häftigare än den andra, värmen hade givetvis gjort sitt under sommaren men på våren när regnet kom så rinner det vackra vattenfall ner efter väggarna. 

Ja inga vattenfall och..........

..................................................
..0 liter vatten kvar..............................................
...........

Vi hade mer än hälften kvar att gå innan vi kom fram till hotellet och vattnet var slut, hur tänkte vi där, vana att vara ute i skog och mark och vi glömmer att ta mer vatten, suck minuspoäng till mig. 

Men vi kämpade på och hade de lika trevligt  för det fast vi kände oss som skrumpna russin. 

När vi äntligen kom fram till hotellet så fyllde vi på vatten och energiförrådet med en härlig fet amerikansk Snickersbar. Tur att jag har snabba fötter och alltid kameran redo för på tillbaka vägen såg vi ett par tvättbjörnar några meter framför oss, blyga som de var försvann de snabbt upp i trädet men självklart följde jag efter och fotograferade de små stackarna som tyckte jag kunde stängt av blixten.

Snart stod vi vid bilen igen, lite trötta men fan så svettiga jag ångrade att jag tog mjukisbrallor istället för shorts. Bättre lycka nästa gång. Dagen avslutades med ett härligt burgermeal efter vägen dom kalorierna var jag mer än värd efter över 2 mils vandring och stekande djungelvärme. 

Nästa trip blir till ett av världens största museum för klassika bilar =D 

Ha de

Vår cheva=)

The children of corn

Framme vid Starved rock, canyon nr 1.

Där stod han som sänd från ovan med solens strålar som väg och välkommnade mig med en öppen famn.

En liten vän bodde vid en canyon=)

Vandringskartan 

Precis där solen tränger in forsade vattenfallet ner på våren.

Vy över Illinoi river

Framme vid hotellet, slutet av september men här firar man halloween i tid. 

Han undrar nog vad jag var för typ som sprang efter upp i trädet. 

Där stod jag med ögon som tefat tindrandes mot den stora stenfasaden som reste sig högt över mig, Ingraverat i sten ovanför de höga portarna bildades en mening som tydligt talade om vad som fanns bakom de solida väggarna, John G, Shedd aquarium vid sidan om Michigan lake var dagens äventyr. Ett av världens största aquarium.

I området Museum campus Chicago strax utanför staden bredvid Michigan lake ligger en rad olika museum allt från djur till vetenskap, så valmöjligheterna var stora denna dag men efter lite funderande valde vi att titta på levande djur istället för döda fornlämningar som ruttnat i tusentals år. 

dagen började tidigt nästan samtidigt som solen kastade sina första strålar över staden, med ett aquarium på över 32000 olika sorters arter så krävs en del tid att spendera. Väl nere i staden bestämde vi oss för att promenera ut  till campuset då det var 1 timme kvar till att portarna öppnades, Chicago är stort väldigt stort och efter att promenerat i över 30 minuter med bara skyskrapor runtom oss kom vi änteligen ut på mer öppet område, vi hade nu inte långt kvar till den kända Michigan lake där många skepp förlist lake betyder ju sjö på svenska och en sjö kan inte vara så stor att skepp sjunker, men jo då, den här sjön är  den tredje största i nordamerika, passande för ett aquarium att lägga an vid.

Promenaden till campuset var mer än njutbart, strålande sol och tropisk värme blandades med vackra stadsparker och klarblått skimrande vatten från sjön. Dagen var bara på sin första etapp=)

När vi  hade promenerat i nästan en timme så var vi nu framme vid aquariumet, där ställde vi oss i kö bland mängden barn och.... ja vi två=)

Med biljetterna i handen kunde vi nu dyka in bland allt från sniglar till valar och min dag kunde inte bli bättre, 

Sandra#Djurens#Beskyddare.

I olika avdelningar kunde man se och lära av arters olika liv från de långa amazonfloderna till havets monster.

I en avdelning kunde man under vissa tider se dykarna mata hajarna och de andra monsterfiskarna, dock var det ingen middag då vi var där men hajar fanns de gott om, skulle inte vilja sitta fast i käken på en sån trots att de bara hade "baby" hajar som trots sin ålder var närmare 2 meter lång, BABY!!!!

Sedan kunde man hålla i och känna på olika sorters sjöstjärnor, Kristian hade funnit sin plats på en av bänkarna i gången men mitt bland alla barn stod jag precis som dom och petade på varenda sjöstjärna, hårdhudade krabater må jag säga. 

Det djur som förtrollade mig mest av alla 32000 var förvånandsvärt nog maneterna. Vi kom in i en labyrint som först var totalt mörk men sedan ju längre vi kom lystes neonfärgade aquarium upp runtom oss och där inne helt utan vetskap om tid och ja utan vetskap om någonting annat än att guppa upp och ned dök de upp likt flygande små svampar, allt från pytte små till jätte stora. 

Det gick inte att slita blicken från de lysande slemmiga klumparna som på ett märkligt sätt tog sig fram sakta stötte in i en kompis och fortsatte helt utan mening. Meningslösa slemmiga klumpar som inte gick att sluta se på var dagens största nöje.

Timmarna gick och vi plöjde igenom avdelning efter avdelning sedan strax efter lunch var det dags för dagens höjdpunkt på aquariumet, The Aquatic show. Här skulle man få se en show med proffsiga djurskötare, vältränade djur och en vältalig showvärd, känslan av Rädda Willy tog tag i mig och jag var barn på nytt. 

Det började med att de släckte ner allt utom bassängen som pryddes av häftiga scenlampor sedan fick vi se en show med beluga valar och delfiner som var lika dresserade som en förhandsprogrammerad robot, hur kan man lära en val simma exakt tio meter göra en backflip och sedan vända mot skötaren igen eller att tre delfiner samtidigt hoppar upp ur vattnet slår en volt och landar SAMTIDIGT, det var först obegripligt men sedan kom jag på mig själv att djur är rätt lika varanndra, precis som att dressera en hund får du dressera en delfin du måste få dem att lyssna och vattendjur lyssnar genom vibrationer i vattnet.

Så när jag då såg skötarna slå med olika slag i vattnet och sedan ge dem lite snacks som beröm så minndes jag tiden med slädhundarnna.

När showen var slut så var också vårt besök slut, nöjda med vad vi sett avslutade vi dagen med lite sightseeing på stan och en åktur med Chicago water taxi genom staden med slutdestination Oglivee train station som sedan skulle ta oss hem.

Hur coolt som helst.

http://www.sheddaquarium.org/

Efter återigen en lyckad dag så laddar vi för nästa äventyr som hamnar i djungeln utanför storstan då vi besöker Starved rock state park i Utica, Illinoi.

Fantastisk promenad vid Michigan lake

Spännande =D

Amazonavdelningen.

Små söta stingrockor=)

Här i dessa skålar guppade de okontrollerad upp och ned fram och tillbaks.

Men otroligt vackra att se på=) Ja här ser man ett tecken på deras intelligens, stöter ihop med polarn fastnar i varandra utan att ens bry sig. Tummen upp för dig kompis.

Massa folk, massa tricks. 

Söta små beluga valar=)

Kristian at michigan lake=)

Dagen avslutades med en båttaxi genom staden=)

                                                        Walmart - save money, live better 

Även kallad av den amerikanske medborgaren för Malwart - we sell cheap plastic crap.

Japp världens största detaljhandelskedja stod på att göra listan idag. Tro mina ord, det var stort och billigt.

Jag, Kristian och Allan åkte på förmiddagen in till denna kända butik som jag bara hört om på film. Första anblicken gav mig ett rätt svagt intryck på att detta ställe skulle vara så märkvärdigt, fågelboet täckte hela bokstaven W som bildade walmart ovanför entre´n delar av huset hade spruckit skulle inte bilarna stått utanför och människor klädda i burka gått ut och in ur huset hade jag nästan trott att jag var i vilda western. 

Jo så här är det att allt därinne var inte bara billigt det var löjligt billigt, på tok för lätt att plocka på sig skräp man egentligen inte behöver och för det ovana ögat så tror man att allt är barnsligt billigt då man bara snabbt tittar på priset innan man hunnit tänka om från krona till dollar. 

Vi gick iallafall in och möttes av en inte så vacker kvinna, om man ska vara ärlig rent ut sagt ful. Hon hälsade Allan och Kristian välkommna och visade vägen in som om vi inte skulle se den jättestora ingången, av någon märklig anledning hälsade hon inte på mig utan började prata med Kristian med ett mycket flörtigt beteende när hon sedan upptäckte min existens så frågade hon mig vem jag var, Kristian förklarade att detta var hans flickvän.

Hon svällde upp i hela ansiktet och blev ännu fulare än innan och ursäktade snabbt bort det hon sagt innan.

Hehe.

Redan när jag klev in genom dörren visste jag vad jag skulle köpa och jag gick sedan ut genom dörren med exakt det jag tänkt, inget skräp för mig inte. Det blev ett par mjukisbyxor och tre batman t-shirtar B-) 

Malwart får 8 av 10 flugor av mig då jag störde mig på att de hade personal till precis allt, till och med värre än vad de har är i Norge, Vem fan orkar stå och packa ner kundernas varor 8 timmar om dagen för 30 kr timmen.

Dagen fortsatte med att vi tog en rejäl lunch uppe på en restaurang som hetter Gus'. en häftig restaurang med äkta amerikansk rockabilly känsla.

Allan var otroligt less på att shoppa trots att besöket på walmart inte ens tog 30 minuter så han bestämde sig för att vi skulle äta en äkta american breakfast=) 

Jag slog på stort medans Kristian åt sämre än kattonga sj, några pankakor det räcker väl inte tyckte jag.

In med ägg, bacon och stekt potatis + pankakor till efterrätt, det jag inte räknat med var att portionerna var 3 dubbelt så stora som hemma, 1-0 till Kristian.

Jag lyckades trycka i mig allt fast sista biten var tyngre än sten att svälja men minnet av den söta fluffiga smaken pankakorna gav mig glömmer jag aldrig, Thank you American pancakes I love you.

Dagen slutade sängliggandes med illamående från helvetet, aldrig mer så mycket fett blandat med så mycket socker. Men så fantastisk mat dom hade.

Checka in Gus' ställe här på FB

www.facebook.com/gus.diner?fref=ts

Ha det bra, nästa sväng så ska vi besöka Shedd aquarium ett av världens största inomhusakvarium=)

Trevlig och härlig atmosfär inne på Gu´s restaurant.

Min frukost har hunnit äta två fjärdedelar=)

Pancakes med lönnsirap=)

Söta, fluffiga pankakor med pecannötter.

Från vänster. Allan, Gus' killen som ägde stället=), jag, Kristian och Elisabeth som var servitör.

                                       "Hemligheten med att flyga är att kasta sig mot marken och missa"

Och där satt vi 10,000 meter upp i luften på väg till andra sidan av atlanten. 13 timmar av film, sömn och mat innan vi satte ner våra fötter för första gången på Obamas mark. 

Chicago, illinois var slutdestinationen eller även kallad the windy city. Här skulle vi tillbringa en vecka hos ett par bekanta till Kristian, Allan och Karen.

Flygplatsen på Chicago O´Hare var enorm tur att det fanns kartor att titta på, man kunde inte gå mellan terminalerna utan det var spårvagn som var vårt alternativ. När vi väl hittade till vår bestämda mötesplats så möttes vi av två mycket glada och varma människor med Amerikanska flaggan viftandes fram och tillbaka, det var Allan och Karen, Allan har i sina generationer svenska släktingar och har blodsband till vårt avlånga land.

Första kvällen gjorde vi oss hemmastadda i det typiskt Amerikanska huset, litet, tunna väggar och enorma vitvaror i köket, det går inte att ta miste på vilket land man är i om man tittar på kylen. ENORMOUS!

Området vi bodde i Var också ett typiskt amerikansk område som man sett på tv, enplansvillor tätt packade, perfekt klippta gräsmattor den ena bättre än den andra, stora bilar och ytterdörrar som vilken liten människa som helst skulle kunna ha sönder.

Måndag började med en promenad, runt området och en frukost på det amerikanska subway, mycket gott.

Vi bestämde oss för att ta oss ner till Chicago downtown, 5 dollar med tåget och vi var nere på 40 minuter, jag kände mig otroligt liten nedanför de höga skyskraporna som tornade upp sig runtom oss, trots att det är en stor stad så var gatorna alldeless fläckfria och många gick klädda i kostymer eller finare vardagskläder. Med den typiska turistkartan i handen så började vi eller rättare sagt jag navigera oss fram i storstadsdjungeln måhända att jag har full koll vars jag är på uppe på kala berg och nere i djupa skogar men här var jag vilse redan efter första kvarteret och efter lite drygt en timme när jag drog upp näsan från kartan så var vi tillbaka på tågstationen, vi hade gått i en cirkel. Suck.

Sedan tog Kristian kartan och då hamnade vi till slut rätt. 

Överallt där vi gick på varenda gata fanns det hemlösa som tiggde efter pengar den ena mer sliten än den andra, och att ge dem pengar resulterade bara i alkoholinköp så de flesta gicka bara förbi. På vintrarna när kylan var bitande kall berättade Allan att man dagligen hittar ihjäfrusna hemlösa människor under broarna intill Chicago river. Tragiskt öde men livet är inte likt för alla.

Efter någon timmes vandring och lite härligt fika i magen vandrade vi in i watertower en av stadens mest populäraste shoppingbyggnader hela 7 våningar fyllda med diverse butiker, det slog oss redan första dagen att allt var fruktansvärt billigt här ett par nyinförskaffade Nike skor som hemma kostar 1500 kr fick man för 600 kr, så det belv en del shopping under veckan vill jag lova. 

När vi gått runt ett bra tag och tittat så fann vi på hemvägen en av de häftigaste restaurangerna jag varit in på, dock åt vi inget då de inte hade öppnat men en privat rundvisning av hela byggnaden fick vi av en i personalen. The house of blues var namnet, där fanns nattklubb med diverse musik och en restaurang del med live musik oftast blues men även annat kunde erbjudas. Lokalerna var inredda med färger, symboler, mönster från massa olika kulturer och religioner mycket häftigt.

När dagen drog sitt sista strå så tog vi tåget hem till Rolling Meadows där vi under veckan bor med Allan, Karen och deras två hundar Chelsea och Elli-mae=) 

Nöjda och trötta la vi oss för att sova redo för morgondagens äventyr då vi ska på Wallmart, äta lunch på Gu´s och ner till downtown=)

Glöm inte att läsa vad som sker under veckan, kom på mig själv att det blir ett otroligt långt inlägg om jag ska skriva om hela veckan så jag får helt enkelt stycka upp det=)

Ha de

The Windy city Chicago

Vårt boende i en vecka, Rolling Meadow=)

En typiskt amerikansk gata.

Fantastiska byggnader med allt från gamal sten till nya moderna inglasade hus.

Inne på House of Blues, mysigt som bara den.

Japp shopping va de här me peninga i bh:n

Ops dålig bild men godnight chicago=D

                                             "Bättre vara en fri luffare än en fången kung"

Med packningen på ryggen och kängona på var jag denna gång på väg mot Sälen för en två dagars guidad tur uppe på höstfjällen med PeakPoints. Problemet var bara hur jag skulle ta mig dit, som tidigare inlägg talat om så är min bil i bilhimlen nu så bil de hade jag inte, bussar mellan gränserna var det snålt om men jag tog mig iallafall till Elverum där nästa buss till Trysil körde ifrån mig=/ Jaha Upp med tummen och hoppas på det bästa löd nästa fras, av det förutbestämda ödet så hade Peter fixat skjuts till mig med en flisbil hela vägen fram till hans  dörr. I två timmar genomled jag passiv rökning med en skäggig gammal norrman men fram kom jag dock kanske med en aning sämre lungor än innan.

Peakpoints hade genom visit Sweden och Swedish outdoor academy blivit tillfrågade att hålla i en vandring över två dagar i sälens fjäll, därav anledningen till att jag kom och medverkade som en av fyra guider. Peter och Anna skulle leda den lättare vandringen med en av grupperna och jag och Marinett skulle ansvara för den avancerade gruppen. Spännande, försteguide på en fjällvandring i  Sälen får sätta prov på mina kunskaper som guide.

Dagen startade med en mycket efterlängtad frukost på Högfjällets hotell innan vi packade för att bege oss av med våra gäster. Vi samlades mätta och belåtna utnaför hotellet med all packning för kort information om vandringen, himlen började spricka upp och dagen såg ut att bli bra.

Vi startade vår tur från Södra porten av Kungsleden och tog oss med en rask takt upp mot första stoppet, Östfjällstugan där vi intog lite vatten och snacks innan vi fortsatte mot Syndalen.

Timmarna gick och vädret var strålande denna septemberdag hela 20 grader fick vi det till, vilken höst kan man säga.

Lunchstoppet blev i Syndalen, en vacker dal på Sälens södra sida som bjuder på vacker utsikt över fjällen.

Vandringen fortsatte sedan mot Lägerdalsfjällets topp, här blev det en aning stigning vilket kändes på benen, tur att vi hade fyllt på både magar och vattenflaskor innan.

Uppe på toppen fick vi en fantastisk utsikt över några av fjällanäggningarna i området de annars så blåsiga fjällen var nästintill stilla denna dag och vi kunde bara njuta i värmen.

Sedan fortsatte vi mot krubbäcksdalen och närfjället där vi skulle slå läger för natten , Solen hade nu sakta börjat gå ner och skogen i dalen glimrade som guld det var otroligt vacker trots att benen var tunga efter många timmars vandring.

Med lite mat i magen och tälten uppe så kunde vi alla slappna av framför en varm eld inne i Närfjällsstugan som är en öppen fjällstuga för vandrare,dagen hade i sin helhet varit mycket bra och alla intog tälten med ett varmt välkomnande för en god natts sömn.

Vi vaknade tidigt på morgonen efter en blåsig natt med ett vitt täcke av dimma runtom oss, Jag bara satt där och tittade på dimman som sakta och tyst svepte fram och tillbaka över fjället, de få växtligheter som lever här uppe på topparna hade nu börjat skifta till höstklädnanden och förberedde sig för kallare tider.

Att till och med dimma en kall höstmorgon kan vara vackert får mig att inse att livet är rätt gött ibland.

Denna dag var betydligt molnigare och vi blev inte bjuden på lika bra utsikt som gårdagen hade, men allt har sin mystik och med pigga och utsövda kroppar kunde vi fortsätta mot Närsjön som var slutdestinationen av vandringen, nu var det i princip bara utför hela vägen och sista biten kämpade några av oss med elaka skavsår och onda hälar men inte en enda gång från start till slut hörde jag någon som klagade, och dom måste jag verkligen ge beröm till som kämpat trots smärtor. Väl framme vi Närsjön avnjöt vi en sista lunch tillsammans innan vi överlät ansvaret till killarna som skulle hålla i Cyklingen från Sälen till Rörbäcksnäs.

Denna vandring var både spännande och lärorik, jag har bland annat lärt mig hur man på bästa sätt försöker hålla ihop en grupp så man slipper springa ikapp vissa snabbfotade vandrare även hur olika vi alla är, att det är viktigt att höra och lyssan på varje individ=)

Länk till Visit Sweden med en kort presentation om vandringen och oss guider

http://bloggar.visitsweden.com/oas/2013/09/11/hiking-in-the-southern-wilderness/

Kolla gärna in vår bloggare Jonas Hålléns sida här på facebook.

https://www.facebook.com/OutdoorInSweden

Nu drar jag mig vidare på nästa äventyr som hamnar i en annan typ av djungel, med flyget över Atlanten mot delstaten Illinois ska jag spendera en vecka hos vänner i Storstaden Chicago=)

Uppladdning inför vandringen, Sälens högfjällshotell.

Min alltid lika glada kollega Marinett=)

På väg med raska steg

Viktigt att sköta om fötter när man vandrar. 

Joakim Hillenius från Primus fyller på vattnet.

Jonas Hållén var gruppens fantastiskt energifulla och glada bloggare. 

En fantastisk dag avslutas med en god middag i månskenet.

En härlig, tidig höstmorgon i September.    

Dagen avslutades med en god middag tillverkad på äkta samisk tradition=)