Vad kan vara bättre än att få träffa de människor man älskar mest och dessutom när man inte ses så ofta. 4 dagar med äventyr och fantstiskt väder på den plats som känns mer hemma än där jag bor nu. Älska Åndalsnes<3

Min bror Daniel med flickvän Cia och busungarna Lovis och Wilma kom på ett långväga besök till fjällen. Mitt i dalen omringad av höga fjäll hade jag ordnat med en fjällstuga på trollstigen resort.

Denna helg var det även Norsk fjellfestival i Åndalsnes, något jag inte hade en aning om innan vi kom, tydligen en av norges största fjällfestivaler så brist på folk var det inte.

En tur upp för Trollstigen var en självklarhet denna helg, för mig 5 rundan upp. Fantastiskt väder vilket även bjöd på fantastisk utsikt över fjällen, värmen var slående nästan tropisk och ett litet fotbad i den kalla forsen på toppen av trollstigen var mer än välbehövt, fast för vissa andra blev det till att bada särskilt om man är under 1 meter och inte bryr sig om att bli blöt.

Turen fortsatte sedan till Megårdsdammen för lite skattjakt, en perfekt tur om man har små krabater med sig. Starten går från trollstigen gjestegård och sedan in på en vacker grusväg som sträckte ut sig bland den vackra sommarskogen, närmare 30 grader varmt och en tung, varm luft som gjorde andetagen svårare och huden ständigt svettig gjorde vattnet i Isterelva till ett fantastiskt skönt bad, kallt, turkost och en underbar sandbotten som tagen från södern, dock var vissa lite fega för att bli blöt men........ Abrahamssons stod pall.   

Efter lite skattjakt så avslutades kvällen med god mat och girlpower i sällskapsspel.

Lördagen bjöd fortsatt på tropiskt väder och 6 gången upp för trollstigen över fjällen för ett kort stopp i Gudbrandsjuvet innan färden fortsatte mot vårat huvudmål Geiranger, en önskan jag haft i många år, läst i dussintals tidningar, hört  magiska berättelser  och bara en plats jag drömt om. Snart skulle jag vara där.

Efter cirka 2 timmar och en färja över fjorden kom vi utan förvarning fram till ett stup och sedan öppnade landskapet upp sig, fjällen bredde ut sig och Geiranger fjorden skymtade man långt långt där nere. 600 meter upp satt vi alla i bilen med ögon som tefat, Hurtigruten (som för övrigt såg ut som en leksaksbåt bland fjällen) gled sakta in mot den lilla byn och bakom såg man de berömda sju systrarnas vattenfall tidlöst falla ner i fjorden.

Vägen slingrade sig från 600 meter och nedöver till den pittoreska lilla byn som sprudlade av liv och turister, asiater, fransmän, tyskar, engelskmän ja hela världens alla nationer var nog där. Lokalbefolkningen var inte längre majoriteten kanske tycker de om sommarens turister eller så förbannar de sig över allt liv vad vet jag. Men det jag vet är att under hela vinterhalvåret så stänger de fjällvägarna ner till byn och då är enda sättet att ta sig ut och in med båt.

En tur med MS Geiranger över hela fjorden var dagens aktivitet, där fick vi se allt från de berömda vattenfallen till fjällgårdar som var belägna  uppe på fjällvägen, ovanför vidsträckta fjäll nedanför stup. På gamla dagar bodde det faktiskt folk i dessa gårdar året om, de levde och brukade den mark som fanns, en familj som bodde uppe på Skageflå farm hade 10 barn, när föräldrarna var tvungna att arbeta knöt de fast alla sina barn i rep som var ankrat någonstans i husen på gården så de inte skulle falla nerför stupet och dö, ungefär som en löplina för hundar=P Fantastiska människor må jag säga.

Efter fjordturen och i färd med att ta oss hem kom det kraftiga vindar, träden svajade och kort därefter kom ovädret snabbt in över fjällen, man såg de arga molnen välla nerför bergen och attackera den nyss soldränkta byn. På bara några minuter öste monster regnet och monster hagelbollar kraftigt ner och blixtarna slog till uppe på fjällen, faktiskt de största blixtar jag sett och ett av de värsta ovädren jag vart med om, men som tur var satt vi i bilen och beskådade allt.

Fjällen är oberäkneliga och man ska kunna sin sak innan man ger sig ut på tur.

Efter fantastiska dagar med min familj var det dags att bege sig tillbaka, tiden går alldeless för fort och jag ville inte åka ifrån mitt hem, men plikten kallar och snart ses vi igen. <3 <3

Trollstigen resort

Trollstigen med nära och kära<3

På toppen av trollstigen byggs det stentroll=)

Eller så rivs dom=P

fotbad i forsen, eller inte =P

Bad i Isterelva för Abrahamssons.

Skattjakt =)

Vilopaus vid Megårdsdammen.

På väg mot Geiranger=) första färrjan efter valldal.

Hurtigruten på Geirangerfjorden

De berömda sju systrarna.

De allra bästa busungarna son jag älskar mest <3

Det finns en egg som är så skarp att den skär sig in i hjärtat ditt. Det finns en rygg stark nog att bära 40.000 människor. Det finns en fjälltur alla drömmer om att gå, välkommen till Besseggen.

Efter en lång och kall vinter med massor av förebyggande träning har jag nu fullfört mitt mål och tagit mig över den smala karga fjällryggen 1743 möh, ett fjäll många norrmänn kallar den store førstegangsturen. Helt enkelt en tur som passar stora som små, unga som gamla.

Starten på själva tävlingen gick från Memurubu och för att ta sig dit fick man åka båt från Gjendesosens parkering, inte vilken båt som helst utan Gjendine som har en lång historia bakom sig som passagerarbåt över fjällvattnen. Memurubu är en frodig plats där blommorna växer vilt och de snötäckta fjällen sträcker sig högt mot himlen, en plats man inte trodde fanns. Pratade med en tjej från Oslo som skulle delta, vackraste utsikten får du om man startar vandringen från Gjendesosen då ser du ut över Jotunheimen.

För fjärde året irad arrangerades denna tävling och de övriga åren har vädret varit allt annat än bra, snö, regn, dimma, kyla och annat fjällen bjuder på, men i år hade vi turen med oss och solen strålade över oss.

Efter lite uppvärmning samlades vi på startlinjen och jag såg första backen, laddad till tusen och tänkte, den här tar jag.

Backen där jag trodde toppen slutade hade ett flertal toppar som gömde sig bakom varandra och efter en timmes stigning utan plan mark så var jag inte så kaxig längre, orken i benen närmade sitt slut och för varje steg jag tog över den steniga inte alltför synliga stig småtuggade krampen i vaderna tack och lov för mina nyköpta kompressions sockar.

Efter en dryg timme hade jag äntligen tagit mig fram till själva eggen, denna löper man inte uppför om man inte heter Ussain Bolt utan här fick jag avbryta min löpning och börja klättringen upp mot den slutgiltiga (riktiga) toppen. Om ni någon gång haft en sjuhelvetes träningsvärk i alla muskler från rumpan och nedåt, så pass mycket att gå inte är ett alternativ längre, ungefär så känndes mina ben strax innan jag äntligen såg plan mark på över 1.5 timme och då var det fortfarande lite över 30 minuter kvar.

Utsikten var något jag aldrig sett förut, nästan 1000 höjdmeter upp från starten slingrade sig stigen kant i kant med den skarpa branten dalandes ner i Gjendesjön som glittrade med sin magiskt turkoisa färg i junisolen, för en kort stund stannade jag, vände mig om, har jag dött och kommit till himlen eller lever jag fortfarande? mina trötta ben blev som nya och krafterna galloperade in i mina muskler igen. Jotunheimens mytomspunna vilda fjäll bredde ut sig som ett hav i fjärran, aldrig har jag upplevt en så stark känsla av äkta vildmark som jag gjorde då. Sekunder senare var det över och det enda jag i princip såg under hela löpningen var stenblock och ett par fötter som gjorde allt för att inte kliva fel.

2 timmar, 12 minuter senare och på en 6 plats av 15 tog jag sista steget över mållinjen. Jag hade långt ifrån den puls jag brukar ha när jag tränar, lungorna kännde mer att de vart på promenad än tävling men benen däremot var mörbultade och  ihjälslagna men det är väl det motbakkeløp handlar om gissar jag=)

Att löpa Besseggen är ett kraftprov av stora dimensioner och jag bugar mig djupt inför alla trailrunners som springer på fjäll världen över, jag har alltid älskat fotboll men jämfört med att löpa fjäll är det en ren fjollsport och dessa artistiska sporter har inga sjanser att slå de allra bästa fjälllöparna.

Besseggen kommer att sitta kvar på min näthinna för alltid och jag kan nu förstå att detta är en dröm för många, jag rekomenderar starkt att ta er tid att åka hit med familjen, turisthytter finns att hyra både vid Gjendesosen och Memurubu sedan kan du vandra eggen över dagen med gott sällskap och god mat.

Tills nästa gång, vill jag att du planerar en resa till Jotunheimen, livet är för kort att spelas bort.

Ha de

(Dessvärre hade jag ingen möjlighet att ta egna kort över eggen så det blir lite copy blandat med egna)

Förberedelser innan avgång. 

Avgång med Gjendine

Bästa Kristian väntar på mig i mål. <3

Över eggen skall jag. 

Gjendine på Gjendesjön

löpning är livet.

Så har månaderna passerat och efter massor av väntan har jag nu tagit mig igenom X-Run i Eidsvoll, en terräng bana fylld med spännande och fysiska hinder.

Vi hade samlat ihop två lag med tre personer i var lag från X-FIT Innlandet där jag tränar på veckorna, mitt lag bestod av jag, Geir André och Ottar. Jag hade egentligen inte träffat eller pratat med någon av dessa två innan avresan samma dag, klart man blev lite spänd tänk om de var jätte konstiga eller inte ville prata något men jag hade som tur var fel och vi hade en fantastiskt rolig dag tillsammans.

cirka 40 lag hade samlats i Eidsvoll för att forcera en 6,5 km lång bana av olika hinder det fanns tre olika klasser att anmäla sig till herrar, damer och mix lag, våra lag gick som MIX. Först lite uppvärmning sedan testade vi några hinder innan det var dags för start, snacka om att nervositeten exploderade på start signalen. I cirka 2 timmar tog vi oss igenom 2 varv på denna bana allltså 13 km med allt från klättra, krypa, springa till att simma (årets första dopp för min del.)

När vi passerade målgången efter sista hindret så avslutade vi dagen med att titta på de kvarvarande löparna och njöt av stämmningen och av alla 13 lag som deltog i MIX gruppen så kom vi på 7 plats vilket vi var supernöjda med =)

Denna dag var helt fantastisk och hade en super härlig stämmning med musik, glada löpare och massa hurra rop från folk runtom.

Om man tror att detta bara är för supertränade atleter så har man helt fel, det var folk i alla åldrar och kategorier som ställde upp och det bästa av allt, var att alla, precis ALLA klarade det och kom i mål.

Jag kan starkt rekommendera er att testa detta nån gång i livet annars går ni miste om något helt galet roligt.

Trots att vart utan sömn i 24 timmar när starten gick så var jag så fräsch i benen och 2 varv till denna dag hade inte gjort mig något, men när 36 timmar hade passerat stupade jag i sängen och drömde om nästa X-Run som går av stapeln i Augusti nere i Oslo, dom kan defenitivt räkna med att jag kommer, och jag ska knuse alle sammen och gå hem med 1:pris.

Men först laddar jag upp med lite intervall löpning denna vecka och förbereder mig inför helgens kommande tävling, som jag tränat inför hela vintern så jag ska orka ta mig uppför den där jävla eggen. Besseggløpet 2014 =)

Ha de gött

Jag har hört att på de varmare kontinenterna jagar de vilt i flipflops, att jaga i ett par fladdrande sulor på fötterna är nog en vetenskap för sig, iallafall för mig som är uppvuxen på de kallare breddgraderna där jakten och vildmarkskulturen präglas av dyra funktionskläder och prylar av alla slags märken.

Inte olikt många andra friluftsmännskor i norden så vill även jag ha den bästa utrustningen att bära med mig, de dyraste tälten, stormjackan som klarar allt, gasköket för alla klimat och naturligtvis ett par rejäla kängor på fötterna. Självklart skiljer sig miljön och klimatet avsevärt ifrån varandra som gör att det blir lättare med ett par flipflops på savannen än i bergen men man behöver faktiskt inte göra det svårare än vad det är.

Många av oss lider av svår I-lands sjuka, i dagens samhälle har vi byggt upp en fasad som talar om för oss vad vi borde ha för att klara oss bättre som människa, har du de senaste friluftsprylarna klarar du dig garanterat! men vad händer med kunskapen som är nyckeln till en trevlig tur på fjället eller savannen, den som faktiskt kan garantera dig säkerhet.

Förut kunde jag packa en ryggsäck blytung för ett par dagar i skogen tills jag insåg hur mycket onödigt jag tagit med mig, nu tar jag i princip bara sovsäcken, liggunderlaget och lite käk med mig på mina turer mer behöver jag inte, så glöm allt vad skokräm, massvis med ombyten och bra att ha saker är och fokusera istället på enkelheten.

vem är specialisten? Snubben som har allt i prylväg eller snubben men järnkoll?

Vem som helst kan vara specialist, gör det inte svårare än det är.

själv väljer jag den enkla vägen och för att visa vad jag menar så tänkte jag pröva den mytomspunna jakten i flipflops dock om jag inte kommer jaga mer än mygg så kommer jag iallafall hoppa och springa på klipporna vid Mjøsa.

Nu är det upp till dig. 

Dags för lite välförtjänt ledighet, och vad gör man då, självklart besöker man jordens vackraste plats där fjordarna glittrar i den mest magiskt turkosa färg, snötäckta höga berg i kontrast till en sommargrön dal och vattenfall som tidlöst faller ner från fjällens branta kanter.

Romsdalen nu och för alltid.

Sedan barnsben har jag alltid varit den som gjort precis det jag själv velat, i yngre dar handlade det mest om att slå min lillasyster, bli ett monster när man förlorade i spel (särskilt kortspel hos tant Evy).

Men nu när visdomen börjar slå sin rot har denna vilja fått en helt annan betydelse.

Att våga ta steget ut, ta ditt pick och pack å bara dra, svårare än så är det inte.

Köpte mig en tågbiljett på Europas vackraste tågtur Raumabanen med destination Åndalsens.

Med egentligen inte så mycket mer än min cykel och en väska träningskläder med mig, påbörjade jag min korta men upplevelserika ledighet i ett soligt Åndalsnes. Tid är guld så varje minut tänkte jag ta vara på.

Upp på fjällen och vidare löd nästa fras, med solen i ryggen joggade jag upp på Nesaksla toppen som är precis vid foten av Åndalsnes centrum, så brant på vissa ställen att jag fick korta återfall från min forna höjskräck, men jag tog mig upp och det var värt varenda steg. I solnedgången kunde jag se ut över fjordar och fjäll som sträckte sig så långt ögat nådde, en syn som aldrig kommer gå ur näthinnan så länge jag lever.

Trollstigen är tydligen Norges populäraste turistmål, varje säsong kommer tusentals besökare dit för att åka denna ormliknande väg. Sommaren 2013 var jag där 2 gånger varav ena gången cyklade jag upp i stormregn och andra åkte jag bil, båda de gångerna var det hundratals människor där med kameror i högsta hugg, ingen direkt vildmarkskänsla.

Denna gång min tredje gång skulle bli annorlunda, vägen var fortfarande vinterstängd  för trafik och snön  låg som ett täcke kvar på topparna. Jag parkerade cykeln vid bommen sedan började jag min löptur upp genom de hårnålsvassa kurvorna ända upp till toppen där vintern och ensamheten väntade på mig i solsken.

Tystnaden och ensamheten på fjällen är något magiskt som verkligen ger ro till själen, en plats för sinnesro, en plats för frihet och en plats för nya äventyr. En känsla slog mig då jag satt där och tittade ut mot fjällen något främmande och nytt, känslan av att vara fullbordad. Är detta något jag kan kalla hem?

Ser redan nu fram emot nästa resa dit och hoppas det kan bli snart=)

Tänker definitivt fortsätta göra precis som jag vill och aldrig låta mig själv eller andra stoppa mina drömmar, att följa sitt hjärta det är sann lycka.

Bara de tama fåglarna har en längtan, de vilda flyger.

Våga vara vild.

Sån här utsikt gör benen fjäderlätta trots 10% lutning.

Helt ensamen satt jag där i tystnaden på toppen av trollstigen.

Tiden tickar neråt och för var dag som går så kommer jag närmare det som jag tränat inför under hela vintern. Att springa bessegen kommer bli otroligt tufft och jobbigt, troligtvis kommer jag tveka dagen innan starten, få ev akut ryggvärk och vara den som står i publiken och klagar på de andra löparna.

Skämt å sido, jag kommer defenitivt tveka men jag kommer under inga omständdigheter avbryta loppet, om det så ska vara att jag bryter foten och måste släppa mig uppför eggen, skrapa mig blodig över hela kroppen och krypa in i mål så tänker jag göra det. Sagt är gjort.

Jag har aldrig förr tagit ett enda steg på denna turled och bara att den ligger nästan 2000 möh gör mig redan syrefattig i lungorna. Bilder avslöjar mycket branta stigningar med en terräng gjord av blocksten, djupa stup på sidorna och en fantastisk utsikt som jag för övrigt kanske inte kommer ha så stor glädje av när jag springer där med fradga över hela ansiktet.

Jag är absolut ingen löpare och absolut ingen långdistans löpare, under hela mitt liv har jag spikat igen ett fotbollsmål och målvakter är väl kända för att inte springa särskilt mkt. Men friheten att kunna ta sig fram fort i obanad, vacker terräng skänker mig glädje, och fast det kanske inte går lika fort som vana löpare känner jag mig ändå stolt över vad jag klarar av, och att för var gång jag ger mig ut blir jag än mer uthållig och stark, det ger mig motivation att fortsätta.

Terräng löpning ger mig frihet.

Det är bara du som kan uppnå dina mål, att hitta din egen väg framåt. Jag rör mig i blandad terräng, det är ett äventyr, en spännande resa. Där har ingen annan varit. Endast JAG sätter gränserna. Och jag vill vissa att ingenting är omöjligt.

Jag vill, Jag kan, Jag ska

Tills vidare fortsätter jag med min träning i och runt Moelvs vackra natur, Ha de gött

Utsikt mot Mjosa

,  

Man ska förtjäna vilan.

 Då jag stod där med blicken ut mot det oändliga stjärnhav som omslöt oss, fördes min själ djupare och längre in mot det tomrum som länge varit ett eko i mitt sinne, som en kraftig storm sköljde vågen in och fyllde rummet med liv och frihet, havets gudar sjöng och påminnde.

Sanningen om mitt livs existens och det tomrum som en gång funnits var nu fyllt av glädje

för havet, kallade mig hem.

Äntligen efter många månaders jobb har jag kunnat pussla ihop mitt liv och fått otroliga 6 dagar ledig, underbart har det varit.

Tog en liten kort tripp till göteborg för att hälsa på Steffan och Linnea som är goda vänner till mig.

Helgen har varit fullspäckad med allt från Svenska mässan i Nordic Outdoor där jag prövade på bland annat slackline som var sjukt kul, vi har sett på bio och ätit fett mycket kött på Jensen beefhouse, vart på Frölunda torg för lite sedvanlig storstads shopping även inbjudna till en inflyttningsfest som i min smak var liiite för mycket bratzkänsla över fint folk överallt som bara minglade, död stämmning, inte ens beerpong kunde de. Hä ä Int som ve gör hernan, kall öl, bastu å skoter, det mina vänner, det är fest.

Sedan hann vi även med Stena Line ner till danmark för en dag, vilket var en stor överraskning från Linnea och även min ledighets bästa dag, woop woop första gången i Danmark, dock var det söndag allt var stängt utom restaurangerna. Men fint väder hade vi och det blev en del promenad i den idylliska lilla staden Fredrikshavn, åt på två ställen gjorde vi och hade det allmänt trevligt, hann även med att sova en timme på träbänkarna i väntan på båten.

På kvällen när vi åkte hem, gick vi upp på däck för att se stjärnhimlen, i nästan en timme låg vi ute på den kalla betongen och tittade rakt upp mot oändligheten nästan utan att säga ett ord till varandra, i den stunden insåg jag efter tusentals tankar och år av funderande vad jag till slut ville göra av livet. Havet har alltid haft en stor plats i mitt hjärta och jag har alltid funnit ro ute på vattnet precis som jag gör uppe på berg fast havet är ständigt i rörelse vilket passar mig bra då min själ är lite rastlös och alltid flyttar på sig. På havet känner jag mig mer hemma än på de platser jag hitills bott på, så nu gäller det bara att finna ut vad jag vill göra där ute.

På hemresan hann jag även ta ett par dagar i Oslo hos en annan av mina vänner, Kajsa. Vi hade sjukt kul när vi öste i parkour parken, slängde oss i ställningar och sprang uppför väggar något jag inte trodde var möjligt för mig men upp kom jag galant. Blev även en tur upp till Sognsvann som är ett stadsnära naturområde uppe på höjden, där grillade vi och Kajsa tog även årets första dopp i en fortsatt frusen sjö.

Underbara dagar med underbara människor är värt mer än att tjäna pengar.

Ha de

Mina kära vänner i Götet, Steffan och Linnea=)

Mitt nya inköp på Nordic outdoor mässan. Salomon S-lab löparhandske med vätske system=D

Danmark here I come=D Taxfree watch out!!!!

Havet gör något med en...

Skönt att sova middag innan efterrätten=)

Grillning uppe vid Sognsvann i Oslo=)

Kajsa och Loke, Loke badade också,   jag gjorde iaf upp elden i det otroligt blåsiga vädret, så lite duktig var jag.

Vårra kompisar gillade inte svamp, men brödet gick ner.

Efter att ha levt i 24 jordvarv har jag under dessa år kommit fram till en hel del smarta och inte allt så smarta saker. Men trots denna unga ålder har jag lärt mig att livet är vår vackraste gåva som vi bara får i ett exemplar, vissa vandrar den kortare stigen på livets väg, andra tar den långa färden, vissa till och med tar omvägar runt livets slut för att fortsätta sin resa på jorden.

Och inget av detta kan vi varken veta eller förutspå, så därför säger jag till er alla, att lev så mycket ni kan varje dag, för du vet aldrig när resan tar slut.

utan att jag tänkt tanken så har jag för tredje året i rad firat min födelsedag hos Ida i Lima/Sälen, kan detta bli en tradition?

Fredags kvällen den 17 Januari spenderade vi hos mina kära vänner Ida och Oskar.

Lördagen ägnade vi till fjällen där vi startade dagen med ett besök på Peakpoints sleddog adventure, ibland längtar jag tillbaka så till mitt gamla jobb och jag hoppas verkligen att jag kan arbeta med det igen en vacker dag=)

jag fick mig iallafall en åktur borta på hundfjället av mina två gamla praktikanter Erik och Andreas som denna vinter jobbar för Anna och Peter, riktigt glada och duktiga killar, meeeeen ingen kan ju ersätta mig;) heheh ;)

Sedan blev det både våfflor med hjortron sylt och gulaschsoppa borta på gammelgårdens restaurang som ligger vid högfjällshotellet, en gammeldags restaurang med öppen eld och vacker träinredning.

Sedan avslutade vi dagen tillsammans med Ida och gänget i Kläppen för lite snowboardåkning, kul var det men mina fötter hatar verkligen kalla snowboardkängor.

Tills nästa gång ha det bra och njut av varje dag ni får på vår vackra jord.

Gamla kära arbetsplats=)

älskade vänner och f.d kollegor

Snöbräda blev det också=)

älska vintern i fjällen<3