Efter månader av lärande i en helt ny kultur som trots sin närhet till Sverige skiljer sig på många sätt har jag inte bara lärt mig säga bajs på norska, utan även kunnat förstå deras märkliga språk på en högre nivå, rakt ut skulle jag vilja säga att det låter som slaskig svenska, ungefär so när man borstar tänderna och försöker göra sig förstådd.

Efter denna lärorika tid åker jag nu hem till mitt moders land för att säga hej till alla för att sedan återigen inta min plats som ja nynorsk?

Hade planerat att stanna lite mer än en vecka vilket så blev. Puttrandes och hoppandes tog jag mig fram genom de små krokiga inlandsvägarna med sikte mot svenska kusten, förvånandsvärt gick resan otroligt bra utan några större katastrofer inträffade så pruttade micran in på gårdsplanen i Köpmanholmen 04.30 för att stanna där, och den känslan hade dragit efter mig sedan jag lämnat Moelv. Bilen, den mår inte bra.

En vecka kan vara förhållandevis lång och förhållandevis kort i detta fall det andra alternativet. Jag hann med precis allt jag tänkt dock med en fart likt en ekorre som tagit en redbull.

Jag njöt verkligen mer än någonsin när jag fick klättra uppför kära skuleberget igen, att känna höjden under fötterna och brisen från vinden när man hänger på väggen gör att livet känns som ett väldigt bra alternativ. 

Bäst av allt var nog när jag efter att hela sommaren längtat efter min trogne löparkompanjon fick snöra på mig skorna och ta med henne ut i spåret igen, hela vägen upp till Slåttdalsskrevan sprang vi i sommarvärmen och på toppen avnjöt vi en härlig lek och vila paus, Anni ingen är som du<3

Det blev en hel del shopping och god mat med vänner och familj under veckan, vänner som jag inte träffat på över en härlig reunion kväll med vin och god mat nere på Merry can, tack Nathalie och Helena ni är verkligen vänner man kommer att behålla för resten av livet

Som sagt jag hann med mycket trots bara en veckas vistelse och det blir inte långt mellan till nästa hemresa.

Under de sista dagarna hemma i Sverige så hade jag en magkänsla värre än döden, något var fel och felet slutade faktiskt med döden. 

Min hårt kämpande lilla Nissan tog sina sista motorvarv efter E4 innan växellådan pajade och jag fick puttra hem på växel nummer fyra där den slutligen somnade in. Suck. Min kära lilla nissan.

Hmefärden blev längre än jag anade men bättre än jag trodde, tryckte ihop all packning jag hade med mig i en stor ryggsäck resten fick mosas ner i en IKEA påse, jag hade inte räknat med att bilen skulle ge upp så det fanns en del saker i den som jag behövde med ner, sedan fick jag skjuts av Elvis ner till Stockholm för att sedan tdirekt a bussen till Oslo och därefter tåg till Moelv. Kan säga att jag blev kvar lite längre än tänkt och hamnade på ställen jag inte trodde jag skulle hamna på. 

Är man i Stockholm får man inte missa att träffa de vänner som bor där, så kånkandes på min packning mitt i Stockholm ringde jag Lisa för att kanske ta en fika någonstans sedan åka vidare. kan säga igen att så blev det inte, jag hamnade inne på ett fighting gym där Lisa tränade med stora,starka, svettiga och vältränade karlar jag räknade inte hur många gånger jag flög ner i golvet men det var många. Efter ett otroligt kul träningspass så åkte vi hem till Lisas lägenhet i Solna där vi åt en god middag innan jag begav mig vidare mot centralstationen. 

Stockholm är en väldigt fin och trevlig stad men jag som naturmänniska och van med berg och djupa dalar nästintill folktomma skulle inte klara av att bo där. This is not my type of Jungle. 

Tacka vet jag mitt lokalsinne för utan det så hade jag inte hittat i ett tunnelbane system kryllandes av tusentals stressade sörlänningar.

Bussresan gick bra och tågresan gick skit. Jag kommer troligtvis aldrig mer att besöka Oslo tågstation för dä bor bara tjuvar och olagliga människor, någon jävel stal min nyköpta kamera och det hoppas jag att han får brinna i helvetet för =( 

Tack och hej leverpastej nästa äventyr hamnar i Sälen där Jag ska jobba med PeakPoint´s och arrangera en fjälltur för Visit Sweden och Swedish outdoor academy.

På väg uppåt, kära Skule

Min kära Anni

Farväl min trogne tjänare. 

                                                           Dont be afraid to get dirty

Över blöta fjällmyrar och leriga stigar sprang jag studsandes över sten å gren. Mina skor kunde inte bli våtare än de var och benen täcktes av lera och gräs upptill knäna, men ack vilken löptur.

Mitt senaste äventyr tog plats i sälen, återigen ledig från jobb och tog tillfället i akt att hälsa på vännerna.

Som alltid blev jag varmt välkommnad av Ida och Oskar där jag för övrigt har min lilla sovplats bakom tv bänken på en rätt stor madrass=) 

Tanken var att vi skulle klättra eller åka wakeboard men regnet öste ner och temperaturen bjöd inte på några varmare grader, så istället åkte vi ner till Malung för lite inomhus klättring. Vilket var trevligt för då fick man träffa alla man inte sett sedan vinterns mörker, dock så har jag insett att jag bör träna en hel del styrka i ryggen och underarmarna då jag tröttnar väldigt fort i dessa muskler när jag hänger på väggen och jag HATAR verkligen att känna mig svag och dålig. Så från och med nu blir det styrketräning med fokus på  klättring. ;)

Min cykel fick följa med denna gång intryckt i bagaget/baksätet, tanken var ju att jag skulle testa cross country lederna i rörbäcksnäs men planerna ändras och den fick ligga hopklämd där hela resan. Istället blev det 22 km löpning uppe på Sälen fjällen, detta var heller inte tanken men som sagt planerna ändras=P jag kom upp till Högfjället och parkerade vid hotellet, därifrån tog jag mig ut på fjället och startade vid södra porten av kungsleden, jag hade en plan, och den var att springa till lägerdalsfjället där Peakpoints sleddog adventure har sin kåta för vinterturerna. På med vätskeväskan och i med nötterna i facket sedan bar det av, vädret var rätt behagligt delvis molnigt och någon solglimt här och där, dock hade det regnat rätt bra inann så det var mycket blöt och lerigt på sina ställen, men man kan ju inte springa runt leran likt en stadsbo som är rädd att smutsa ner sina nya prada skor. Nej nej här maler man ner i lerhålet om det inte går att hoppa över då får man känna att man kämpar lite. 

Eftersom jag aldrig sprungit eller vandrat denna sträckan från högfjället - Lägerdalsfjället förr så hade jag lite svårt att uppskatta avståndet då kartorna vid högfjället var långt ifrån godkända men långt ifrån var det inte fast tillräckligt lång sträcka för att mina ben skulle bli mer än nöjd. Sträckan mätte totalt cirka 22 km enligt mina uträckningar.

Innan jag kom upp på toppen av lägerdalsfjället stannade jag till vid kåtan för att se så den mådde bra där den stod, vilket den gjorde. 

Var en sväng till Peter och Anna för att hälsa på dom och valparna, som nu har blivit ännu större och till och med vågat sig ut i den stora världen utanför kojan =) Sedan fick jag änteligen min beställning från Peter, som jag längtat men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge=) En Bergans Glittertind Medium 70 liter hade anlänt uppe på Åkra som jag längtar tills jag får pröva den=D 

Återigen ett bra besök och en vacker tur blev det också med både kalfjäll, skog och djupa dalar. Defenitivt värt en löprunda till=) nästa gång lovar jag min cykel att han ska få cykla i rörbäcksnäs, måste ju bara prövas innan vintern faller ner igen. 

Nu åker jag snart hem till Örnsköldsvik för att umgås med vänner och familj, ska bli superkul.

Tjao!!

Ursäkta för den dåliga bildkvaliten. 

Ja Kungsleden i all sin prakt, 2 mil avverkad bara några kvar till Norra porten;)

Kåtan på lägerdalsfjället hade de bra i sommarvärmen.

På väg ut 

Min nya ryggsäck=D 

Och så var den tid jag längtat efter mest av allt hela sommaren slut fortare än jag hann med och nu väntar jobbet hemma i Moelv igen. Har iallafall haft fantastiskt kul något som jag sent kommer glömma.

Min äldsta bror Janne och hans familj hade planerat att komma och hälsa på oss i Norge några dagar. Så Kristian ordnade med boende i Hafjell där vi kunde låna en lyxig fjällstuga, lyxig var bara förnamnet den var gigantisk och hade allt man kunde tänka sig så vår lilla etta var långt ifrån att ens vara ett nödalternativ. 

Hela gänget anlände på torsdag eftermiddag, då hade vi hunnit handla mat och gott till hela helgen och ordnat lite i stugan. För övrigt så låg vår stuga nästan på toppen av Hafjell som är ett populärt skidområde med en utsikt över de högsta topparna i Norge, en klar dag såg man både Jotunheimen och Rondane som är två stora fjällmassiv. Stugan var typisk norsk med gräs på taket och timrade väggar mitt uppe bland fjällträden stod  den omringad av elstängsel som jag självklart tog i och fick mig en stöt. Det går nämligen en hel del fjällfår på området och en stuga värd 15 miljoner kan vara ett bra tillhåll för fåren att sola och äta vid så därför får norrmännen olikt oss  svenskar stänga in sig själva som små djur vilket är precis tvärtemot hemma. =) 

torsdagen planerade vi våra dagar och bara myste av det fantastiska boendet. Det var på fredag det roliga skulle börja.

Fredagen startade med en god frukost runt 8 snåret, vädret var fantastiskt inte ett moln på himlen och vindstilla det kunde inte bli bättre. Sedan satte vi oss i bilarna och tog oss mot Romsdalen för att besöka trollstigen, denna gång i bil och inte cykel i spöregn=P

Samma känsla som förra gången jag åkte igenom dalen grep tag i mig och förde mitt sinne långt bort till de höga topparna. Att åka genom Romsdalen är en helt makalös upplevelse berg högre än skyskraporna riktar sina vassa toppar mot de vita molnen, några av dem redan långt över molngränsen.

Vi stannade vid trollväggen som är Europas högsta lodräta bergvägg från dalgången och upp till toppen är det 1700 meter vilket motsvarar väääldigt många Skuleberg. 

Janne som för övrigt var en STOR trafikfara genom hela dalen då även han blev överröst av alla intryck fick stanna för att njuta av utsikten en stund innan vi fortsatte mot trollstigen.

Vädret var fortfarande fantastiskt och mätaren visade 26 plus i solen vilket är kanske lite ovanligt i denna del av Norge så tur måste man säga att vi hade. 

På väg uppför trollstigen så såg jag bara två kuddar i baksätet, där satt Alice och Klara Jannes två döttrar det visade sig att dom fick lite svindel uppför branterna vilket jag kan förstå.

Väl uppe på toppen så var det bokstavligt talat rena turistmekkat, det var folk överallt på berg på broar nere i vattnet ja överallt det fanns knappt en parkering. Vi tog oss en tur bort mot utsikten där man ser ut över hela dalen, synen man mötts av gör att man för en stund helt glömmer bort alla i sin omgivning och bara finns där för att bli ett med naturen, då förstår man varför detta är en av Norges största turistattraktioner. 

Vi åt uppe på topprestaurangen varsin trollburger det var nog den bästa jag någonsin ätit. Efter att ha vart där en stund gått runt och tittat på allt vackert och åkt runt på lite souvenir shopper så vände vi våra motorhuvar söderut för hemfärd. Denna dag var helt fantastisk både upplevelser, väder och sällskap kunde inte blitt bättre nu laddar vi för morgondagens fjällvandring och kvällsaktiviteten trollnatt=D

Lördagen bjöd även denna dag på strålande sol idag tog vi oss upp på Hafjelltoppen för lite vandring på de mindre fjällen fortfarande med en helt fantastisk utsikt över de större fjällen. En sak som fick mig att fundera under denna tur är att både jag och Janne är rätt vältränade, starka och har bra kondition, hur kan då en liten tjej på 9 år springa före oss hela vägen upp med bara några få stop, det handlade om totalt 6 km fram och tillbaka, utan att ens bli andfådd, jag fattar inte!!!! Önskar jag vore liten och lätt igen=P

Senare på kvällen efter att förtärt lite mat så tog vi oss ner till Hunderfossen som är en stor äventyrs park fylld av massa troll vi skulle på trollnatt och se på föreställningen Askeladden och trollet som stjal sola. När vi anlände in på området så fanns det massa aktiviteter att göra innan huvudnummret vi gick i trollskogen där jag och Klara skrek så det hördes i hela dalen då ett troll bakom buskarna skrämde oss. vi tittade på älvorna som dansade i dimman besökte eventyrsgrottan med fina utställningar om norska sagoväsen, såg på ett litet skådespeleri i skogen och så gick vi in i stora troll slottet där vi skulle rädda prinsessan, först kom vi in i en stor mörk hall med gigantiska troll skor sedan började ett hjorthuvud berätta en historia om en fångad prinsessa i slottet som vi då skulle rädda. Resan började med att vi gick igenom mörka gångar fyllda med guld och mat och över hängbroar sedan kom vi fram till en stor dörr där en röst berättade för oss att om vi skulle rädda prinsessan måste vi vara helt tysta under uppdraget. kan ju inte vara så svårt tänkte jag. 

När vi väl kom in i rummet bakom dörren skulle vi sätta oss i säten, sedan blev vi fastspända, aha en karusell.

Ljuset släcktes och vi hissades uppåt, måste erkänna att det var lite läskigt och det här ska små barna klara av. Vi  stannade till efter några meter fortfarande becksvart i rummet sedan tändes det i en liten glugg och musik spelades, där satt prinsessan fångad i tornet och nu skulle vi rädda henne. det blev svart och vi föll jätte fort, Det var tyvär inte många som lyckades med uppdraget att vara tyst så jag tror att den stackars prinsessan tyvärr blir kvar för gott där uppe i tornet. 

Askeladden och trollet som stjal sola var en fantastisk föreställning, alla barn "inkl, jag själv" satt som fängslade i en timme och såg på sång och dans och spännande fighter med store gauper. 

Hunderfossen är verkligen en helt otrolig äventyrspark som passar både de minsta som de allra äldsta, med dess stämmningsfulla och troll liknande miljö blandat med norska sagoväsen gör det parken till en magisk plats och inte nog med det så blir den ännu mer levande med alla levande skådespelare om finns på området utklädda till busiga troll. ett troll åt faktiskkt upp Klaras karta över området och svalde den, några andra tog Alice keps och sprang iväg. Detta är något jag varmt rekommenderar till de äventyrslystna.

dagen har vart helt fantastisk och jag tackar alla för en otroligt rolig och minnesvärd helg tillsamman och hoppas på en favorit i repris kanske nästa sommar. 

Kika in på deras hemsida, perfekt för familjen om man är i närheten. 

http://www.hunderfossen.no/

Jag och käraste vid trollväggen

Trollstenar vid trollstigen med utsikt över Romsdalsalpene.

Utsiktsplats från toppen av trollstigen, bara svenssons gick på denna.

Jag tog mig istället över räcket och gick till stupet=)

Uppe på hafjell, Klara skulle bygga ett stentroll, det slutade med att Jenni var den som tyckte det var mest skoj=P

Norges största troll finns på Hunderfossen=D 

En vanlig dag på jobbet för denna chaufför=)

Tack för en underbar helg min kära familj, längtar tills nästa gång vi ses. 

                                                     "Going to the mountains is going home"

Som jag brukar säga till de flesta som påpekar att jag aldrig kan ta det lugnt, man lever bara en gång och då ska man göra det  riktigt. Därför så passade jag på att under mina två lediga dagar åka över till den svenska sidan för att umgås lite med vänner, jag åkte denna gång till Lima i Sälen/Malungs kommun där jag arbetat två vintrar på Peakpoints. 

Kom fram till slottet i Torgås cirka 21.00 på tisdag kväll, i detta slott bor mina vänner Ida och Oskar med Idas två barn Moa och Erik. 

Onsdagen bjöd på fantastiskt väder vilket gjorde att jag verkligen inte ville slösa tid på att sitta inne så jag tog mig till Lima handlen för att handla och posta ett brev, alltid lika trevligt att komma dit.

Sedan åkte jag upp till Anna och Peter där jag jobbat om vintrarna, oturligt nog var de inte hemma denna vecka då de var bortresta, typiskt. Men Hundarna var då iallafall hemma och dom kunde jag inte låta bli att åka och hälsa på,

som väntat så kände de igen mig och oj så glada de blev när jag kom för att hälsa på dem. 

Det är helt omöjligt att bara gå in och hälsa på en hund när man saknat och inte fått träffa dem på två månader så jag tog en runda och missade inte att klappa om en enda hund. 

Utanför hundgården så finns det en mindre hundgård där valparna var, dessa små gryn var bara tre veckor gamla när jag klev innanför dörren för att hälsa på dom. 

Smilla som är deras mamma vaktade de små ynglingarna och följde mig med blicken hela tiden för att se så jag inte gjorde dem något, en duktig mor må jag säga. Men efter en liten stund slappnade hon av och somnade bredvid mig medans jag gosade med de små liven. 

Kvällen fortsatte att vara fin och vi begav oss mot Älvdalen för lite klättring, åhh som jag längtat efter detta och nu skulle jag äntligen få prova. wohooo.

Regnet piskade ner på oss när vi stod vid bergväggen, typiskt det såg så lovande ut. Men efter att ha kör en bit så bestämde vi oss för att chansa och efter ett tag sprack det faktiskt upp och väggen var torr på de flesta ställen. 

Vi gjorde iordning allt som skulle med och sedan fick jag testa att fira mig från toppen av bergväggen och ned till marken. Först kände jag mig en aning osäker när jag lutade med all min tyngd över kanten och såg Ida några meter ner sedan började jag släppa efter på repet och då gick det av sig själv, inge svårt alls bara kul=)

Vi klättrade i några timmar och sedan var både kropp och fötter nöjda då jag inte är van att klämma på mig trånga klätterskor så känns det rätt fort. Det här är något jag verkligen kommer att fortsätta med, en riktigt kul och spännadne sport som tränar både tekniken som styrkan det enda som fattas är lite mer kunskap och en klätter kompis, någon som känner sig sugen?

Efter två fantastiska dagar hos goda vänner avslutade jag och Moa sista dagen med att bada vid Ärån, varmt och skönt, sedan var det dags att bege sig hemåt igen för att återigen jobba. Längtar redan tills nästa gång jag kommer, då ska jag defenitivt ta med mig cykeln och testa crosscountry i rörbäcknäs som sägs ha bland de bästa lederna i Sverige. Nu väntar fyra dagars jobb kommande vecka sedan kommer bror Janne på besök med familjen och då väntar nya och spännande äventyr=) Tills dess

Ha de bra. 

Klättring i Älvdalen=) Ida och Oskar förbereder 

En liten trötter som nyss vaknat och var lite hungrig

Smilla och hennes små<3

                                               "Bättre vara en fri luffare än en fången kung."

Och med dessa ord vill jag tacka livet och dess stunder som har sammanstrålat ett band mellan nya själar och framtida upplevelser. Att vara och leva som denna person jag mött gör mig djupt lycklig, vetskapen om att livet kan bli enklare än vi gör det till, inspirerar mig till att själv inte kräva så mycket. Denna man levde från min syn ett liv i frihet, och vad är det som vi söker allra mest i vårt liv om inte detta.

"someone once said, moving it´s the closest thing to being free."

Fredagen startade med att fylla i några sjukt tråkiga papper hos skattetaten i hamar, jag var ledig denna dag och vi hade inte planerat mer än att se på bio under kvällen. På vägen hem från Hamar svängde vi in på en bensinstation där vi tog oss en bit mat i den heta sommarvärmen, underbart väder att vara ledig från jobb. 

När vi sedan skulle ge oss av hemåt kom det fram en liten tunn man med långt svart hår, bärandes på en stor stor resväska. 

han frågade oss om vi var på väg mot Lillehammer och om han kunde få skjuts,

ja sa Kristian till mannen men vi ska inte hela vägen.

Återigen plockade vi upp en liftare, tur att man kan känna sig säker med Kristian.

Denna man presenterade sig som Karou Inoue och var ursprungligen från Tokyo i Japan, men de senaste 5 åren hade han rest runt i större delar av världen med sin stora väska och livnärt sig på att sälja smycken och stenar. Nu var han på väg till Lillehammer till en vän han mött i Israel. 

Kristian sa jag och blinkade med hundögon, kan vi inte skjutsa honom hela vägen. Och dom ögonen kan man inte säga emot.

På väg mot Lillehammer var vi iallafall med en okänd man som var en av de trevligaste jag någonsin träffat, han pratade och skrattade med oss hela vägen. 

Väl framme i Lillehammer mötte han upp sin vän, Angelica som var en väldigt energifylld kvinna med ett varmt hjärta. 

Innan vi ens hann tänka tanken på att åka hemåt igen så satt vi plötsligt hemma hos Angelica och hennes två söner på den soliga balkongen och fikade. Kaoru visade upp sina konstverk, smycken och stenar från alla världens hörn en del så ovanliga att de var svåra att få tag på i butik, dessa hade han själv plockat eller köpt. Jag har alltid velat haft ett vackert hänge med en speciell sten innuti, den fann jag mitt på Kaorus filt så jag köpte den och tre mexikanska opaler,som är en väldigt värdefull ädelsten.

Timmarna gick och kvällen kom vi blev bjuden på mat, Spelade spel och skrattade, Angelica och hennes söner är troende och på fredagar firar de in sabbaten med mat, dryck och bröd. Vi blev tilldelade varsin brödbit och ett glas "vin" som var vanlig röd druvsaft. Sedan bad hon en bön på ett främmande språk och vi intog måltiden. 

En väldigt speciell upplevelse men mycket trevlig sådan.

Lördagen kom och vi blev bjudna att följa dem på en tur upp till Nevelfjell, Angelica ville visa Kaoru den norska naturen. Nevelfjell är ett litet fjällområde ovanför Lillehammer.

På väg upp mot fjället började det spöregna, vi funderade ett tag  på att åka hem igen men så fort vi steg ur bilen så slutade det som på beställning och solen stack fram bakom molnen, det kunde faktiskt inte blivit bättre.

Vi började gå efter en väl markerad stig och naturen runtom oss var kal och stenig, endast några ensama träd hade valt att leva sitt liv där uppe. 

Det var en väldigt vacker fjällmiljö, med karga stenar, små buskar och en hel del fjällfår som sprang lös i princip överallt. Under vandringen så stannade vi ett par gånger för att fylla på energin, speciellt för barnen vi lekte även en lek som gick ut på att man delades upp i 2 lag, sedan skulle ena laget springa före och gömma sig på sidan om stigen, gick det andra laget förbi gömman så fick man poäng, dock fanns det inte mer än buskar att gömma sig bakom och då betydde det att man fick springa en bit så att de inte skulle se en. Men är man smidig och har kondis så går det, vilket jag och småkillarna hade=) 

Uppe på toppen möttes vi av en fantastisk panorama utsiktmot jotunheimen och rondane, trots att det är ett litet fjäll var synen mäktig och gav mig återigen känslan av att känna mig liten inför jordens skapelser. 

Denna helg blev verkligen inte som planerat men tusen gånger bättre än en biosalong, jag är lycklig över att fått träffa nya och helt fantastiska vänner, Kaoru vars liv speglas av att vara en resande man har fått mig att förstå ännu mer att det enkla livet skänker mer lycka än ett liv fyllt av pengar och materiella ting, bara man vågar släppa på sin egen spärr och ta klivet ut mot det okända så löser det sig eftersom. 

Kaoru Inoue är för mig en frihetens man och ger verkligen skäl för orden bättre vara en fri luffare än en fången kung. 

All heder till dig och må lyckan vara med dig var än du är så hoppas jag att vi någon dag ses igen.

Här sitter vi och fikar, jag, Emil, Kaoru, Angelica och Tobias.

På toppen av nevelfjellet=)

Våra kompisar=)

                                                     "Bryt upp bryt upp! Den nya dagen gryr,

                                                            oändligt är mitt stora äventyr."

Man får använda de korta stunderna av ledighet till att njuta av dem fullt ut. Resan blev en aning kortare än tänkt då de behövde mig på jobb men heter man Abrahamsson i efternamn är det inga problem att hinna med. 

Det var iallafall två helt underbara och oförglömliga dagar, längtar redan tillbaka.

Jag åkte på tisdagen med packningen bak i nissan, jaf var nu på väg mot Romsdalen och riksväg 63 som ligger ca 3,5 timme bort från Moelv. Romsdalen är en trång dalgång med enorma berg bredvid vägen, då man åker igenom dalen känns det nästan som om bergen ska välta över en, så stora och mäktiga har jag aldrig sett förut. Jag blev slagen av att åka till Jotunheimen men detta var något helt annat som tyvärr är svårt att beskriva med ord och bilder detta måste ögat själv se.

Bergen här reste sig rakt upp från marken som en stor vägg, mörka kantiga och aggressiva lutade de sig ut mot väg E136 bilarna på vägen såg ut som små myror i jämförelse. Detta var helt galet och jag trodde faktiskt inte på det jag såg, det gör jag inte än fast det gått två dar nu. 

På natten till onsdagen stannade jag och sov nere i en skogsglänta brevid en fors som hade så otroligt smaragdgrönt vatten att tanken spelade mig ett spratt om att det var gifitgt att ta på. visst detta vatten ska man inte dricka för då blir man nog dålig, men  bada kan man nog allt göra. Jag  satte mig ner en stund i skymmningen för att skåda på detta vatten då något svart for förbi 5 cm från huvudet, jag hoppade till och tittade ner mot forsen igen, säkert mellan 5-10 fladdermöss dansade runt vattenytan och ibland tog de en avstickare mot mitt huvud=) mycket trevligt sällskap.

Lägerplatsen som jag hädanefter kallar för Batmans näste

På onsdagen fortsatte jag sista timmen innan jag skulle svänga av mot riksväg 63, för er som undrar vad som finns på denna väg så ska jag tala om för er att här finns massor av troll, jag var på väg mot trollstigen Norges näst största turistattraktion. 

Trollstigen öppnades av kung Håkon den 31 juli 1936, efter en byggtid på åtta år. Vägen omges av flera berg på över 1000 m. Vägens högsta punkt är 850 m över havet och slingrar sig med elva hårnålskurvor från Isterdalen upp till Stigrora.

Där var jag till slut, framme vid start punkten för min tripp. Jag parkerade bilen vid Trollstigen gjestegård, vädret var inte direkt lovande och man såg inte mycket av bergen runtom då regnet öste ner och molnen låg tätt packade. 

De flesta som kommer hit åker hela vägen upp i bil men jag har bestämt att inte vara som de flesta andra och tog ner cykeln från bilen, jag kan nog uppfattas som en galning för många, varför ta cykeln uppför ett berg då man kan åka bil och slippa bli våt. Men de ska ju vara värt att kämpa för också.

Jag hoppade upp på cykeln och startade min färd med ett stort leende, efter 10 minuter var jag ordagrant genomsur från topp till tå och stigningen hade inte ens börjat.

men det gick mer och mer uppför bil efter bil körde om mig, några tittade konstigt på mig medans andra vinkade glatt och gav tummen upp, annars var jag totalt ensamen där ute bara jag, cykeln, regnet ocg bergen. Helt fantastiskt.

Jag cyklade hela vägen upp med ett enda stopp för att fylla på energin med lite nötter, vill inte säga att det var jobbigt att ta sig upp trots att vägen lutade 10 grader. Ju längre på sträckan jag kom ju mindre blev bilarna nedanför mig, som synd var så såg jag inte den vackra utsikten bland bergen då det var väldigt molnigt, men jag såg hela tiden nedanför mig. vägen upp är väldigt smal knappt så två bilar får plats bredvid varandra och det enda som skiljer asfalten från de branta stupen var några uppstapplade stenar. 

väl uppe på toppen var jag stolt att jag lyckats ta mig upp trots piskande regn, jag vände direkt för att slippa bli kall, nedfärden gick väldigt snabbt, det var lite spännande när man släppte på bromsarna och gasade utför tills de snäva kurvorna kom, och nu var det jag som var kung på vägen, min lilla crescent Njord körde förbi bil efter bil utför backarna. Tillbaka på gjestegården igen så skyndade jag mig att hyra en dusch då jag var iskall och genomblöt sedan åt jag en välförtjänt middag på restaurangen och tog mitt pick och pack och åkte hemåt igen.

Snart uppe=) här står jag på en sten som skiljer vägen från det branta stupet, ska även passa på att demonstrera min nya cykelhjälm, mamma den kommer inte att hjälpa om jag ramlar över kanten.

Romsdalen, här igenom mellan bergen åkte jag. Bilen med husvagnen till höger på bilden får demonstrera ett ungefär hur det ser ut.

denna lilla resa var helt otroligt och det var nog ännu häftigare än Jotunheimen, hit kommer jag fler gånger i sommar utan tvekan, förhoppningsvis så har jag några fler dagar att ta ut och vackrare väder=) 

Norge är ett otroligt häftigt land med sin mäktiga natur det finns faktiskt allt man vill ha här och tanken på att flytta hem ngn dag känns just nu väldigt avlägsen.

hoppas ni får en fantastisk helg jag ska börja min med att gå på premiären av World War Z (norsktalande) hehe

Ha de bra 

Efter veckor av jobb, jobb och åter jobb är jag nu ledig några dagar. 

Och vad ska man då göra på sin lediga tid, jo självklart explore the world=)

Har sedan några veckor planerat in på schemat att åka till trollstigen dessa dagar, passande nog så har jag dragit på mig en jobbig förkylning, snoret rinner ur näsan, huvudet spränger och blåsan på tungan svider konstant. Men inte fan ska en förkylning sabba mina ledig dagar.

Fan man e väl från Norrland, så bit ihop och åk ändå.

Åkte in på affären och införskaffade mig lite nödvändiga mediciner för att klara av tältsovande, cykling och annat spännande som kanske händer. 

Extremt viktiga att ha med sig just nu, dock hittade jag inte min vanliga näsmedicin "hästliniment" men nässpray duger säkert de också.

Så nu packar jag Nissan och drar mig mot nordligare bredgrader mot riksväg 63 inför ett förhoppningsvis spännande äventyr om inte lilla Nissan ger upp halvvägs eller att jag blir febersjuk och spenderar alla dagar med att sova.

Uppdatering på trippen kommer när jag landat hemma i soffan igen. 

Tills dess, ha de bra=)

Nissan packad och klar och jag är supertaggad=D

Fullt upp 24/7 skulle jag vilja säga, jobbat i princip varenda dag kommit hem ätit och åkt iväg på träning. Men man måste ta hand om den tid man får på bästa sätt. 

På onsdag förmiddag var jag till Brummundal, ett lite större samhälle strax utanför Moelv, jag var där för ett besök hos kiropraktorn har aldrig satt min fot inne på en sådan mottagning förut men efter 12 månader av ryggont och smärtor i baksida lår var det nog dags att ta en titt på ryggen. 

Jag fick börja med att fylla i ett formulär och registrera mina uppgifter till receptionisten hon tyckte att mitt norska födelsenummer såg feltryckt ut det finns ingen månad som heter 57 sa hon - skatteverket har nog tryckt fel. Har dom det var typiskt då måste jag åka dit och ändra det sa jag varav en man kom upp bakom mig och berättade att utlänningar får ett annat personnummer än norrmän oftast 56,57 osv. Nu känner jag mig ännu mer svensk, dessutom klassas jag som utlänning kanske bäst jag tar fram bärplockarn nu då.

Det var en sak jag inte förstod angående deras byggkonstruktion, hur kan man bygga en receptionsdisk som går upp till hakan på korta människor så att jag blev tvungen att sträcka på mig med min fulla längd och för att se över. Konstigt.

efter detta fick jag komma in till kiropraktorn, en lång väldigt muskulös tatuerad karl som till syntes säkert inte hade några problem att knäcka ryggar på mitten tog emot mig. Därefter klämde och kände han på olika delar av ryggen vi tog också röntgenbilder så att jag kunde se hur min rygg såg ut. det var en fin och frisk rygg sa han, fast just nu, så var den en  aning krokig vilket troligtvis hade orsakat smärtorna i låren. Speciellt nacken den ska tydligen vara som en böjd båge, men min var i princip spikrak. Så han tog och knäckte nästan allt till rätta och så sparade han lite till nästa besök. Över en timmes behandling för 250 NOK allt är inte dyrt i Norge må jag säga och bra var han också. 

Nu blir det en rätt lugn helg med lite jobb och lite fotboll, det regnar en del här så det blir nog mest inomhus, typiskt Norge. Var på gallerian för några dagar sedan i Gjovik, där var en av butikerna fylld med kartonger från lagret på grund av översvämmning av allt regn. Haha Norge!!!!

Ha de bra

Mycket regn i Norge=)