Vad kan vara bättre än att få träffa de människor man älskar mest och dessutom när man inte ses så ofta. 4 dagar med äventyr och fantstiskt väder på den plats som känns mer hemma än där jag bor nu. Älska Åndalsnes<3

Min bror Daniel med flickvän Cia och busungarna Lovis och Wilma kom på ett långväga besök till fjällen. Mitt i dalen omringad av höga fjäll hade jag ordnat med en fjällstuga på trollstigen resort.

Denna helg var det även Norsk fjellfestival i Åndalsnes, något jag inte hade en aning om innan vi kom, tydligen en av norges största fjällfestivaler så brist på folk var det inte.

En tur upp för Trollstigen var en självklarhet denna helg, för mig 5 rundan upp. Fantastiskt väder vilket även bjöd på fantastisk utsikt över fjällen, värmen var slående nästan tropisk och ett litet fotbad i den kalla forsen på toppen av trollstigen var mer än välbehövt, fast för vissa andra blev det till att bada särskilt om man är under 1 meter och inte bryr sig om att bli blöt.

Turen fortsatte sedan till Megårdsdammen för lite skattjakt, en perfekt tur om man har små krabater med sig. Starten går från trollstigen gjestegård och sedan in på en vacker grusväg som sträckte ut sig bland den vackra sommarskogen, närmare 30 grader varmt och en tung, varm luft som gjorde andetagen svårare och huden ständigt svettig gjorde vattnet i Isterelva till ett fantastiskt skönt bad, kallt, turkost och en underbar sandbotten som tagen från södern, dock var vissa lite fega för att bli blöt men........ Abrahamssons stod pall.   

Efter lite skattjakt så avslutades kvällen med god mat och girlpower i sällskapsspel.

Lördagen bjöd fortsatt på tropiskt väder och 6 gången upp för trollstigen över fjällen för ett kort stopp i Gudbrandsjuvet innan färden fortsatte mot vårat huvudmål Geiranger, en önskan jag haft i många år, läst i dussintals tidningar, hört  magiska berättelser  och bara en plats jag drömt om. Snart skulle jag vara där.

Efter cirka 2 timmar och en färja över fjorden kom vi utan förvarning fram till ett stup och sedan öppnade landskapet upp sig, fjällen bredde ut sig och Geiranger fjorden skymtade man långt långt där nere. 600 meter upp satt vi alla i bilen med ögon som tefat, Hurtigruten (som för övrigt såg ut som en leksaksbåt bland fjällen) gled sakta in mot den lilla byn och bakom såg man de berömda sju systrarnas vattenfall tidlöst falla ner i fjorden.

Vägen slingrade sig från 600 meter och nedöver till den pittoreska lilla byn som sprudlade av liv och turister, asiater, fransmän, tyskar, engelskmän ja hela världens alla nationer var nog där. Lokalbefolkningen var inte längre majoriteten kanske tycker de om sommarens turister eller så förbannar de sig över allt liv vad vet jag. Men det jag vet är att under hela vinterhalvåret så stänger de fjällvägarna ner till byn och då är enda sättet att ta sig ut och in med båt.

En tur med MS Geiranger över hela fjorden var dagens aktivitet, där fick vi se allt från de berömda vattenfallen till fjällgårdar som var belägna  uppe på fjällvägen, ovanför vidsträckta fjäll nedanför stup. På gamla dagar bodde det faktiskt folk i dessa gårdar året om, de levde och brukade den mark som fanns, en familj som bodde uppe på Skageflå farm hade 10 barn, när föräldrarna var tvungna att arbeta knöt de fast alla sina barn i rep som var ankrat någonstans i husen på gården så de inte skulle falla nerför stupet och dö, ungefär som en löplina för hundar=P Fantastiska människor må jag säga.

Efter fjordturen och i färd med att ta oss hem kom det kraftiga vindar, träden svajade och kort därefter kom ovädret snabbt in över fjällen, man såg de arga molnen välla nerför bergen och attackera den nyss soldränkta byn. På bara några minuter öste monster regnet och monster hagelbollar kraftigt ner och blixtarna slog till uppe på fjällen, faktiskt de största blixtar jag sett och ett av de värsta ovädren jag vart med om, men som tur var satt vi i bilen och beskådade allt.

Fjällen är oberäkneliga och man ska kunna sin sak innan man ger sig ut på tur.

Efter fantastiska dagar med min familj var det dags att bege sig tillbaka, tiden går alldeless för fort och jag ville inte åka ifrån mitt hem, men plikten kallar och snart ses vi igen. <3 <3

Trollstigen resort

Trollstigen med nära och kära<3

På toppen av trollstigen byggs det stentroll=)

Eller så rivs dom=P

fotbad i forsen, eller inte =P

Bad i Isterelva för Abrahamssons.

Skattjakt =)

Vilopaus vid Megårdsdammen.

På väg mot Geiranger=) första färrjan efter valldal.

Hurtigruten på Geirangerfjorden

De berömda sju systrarna.

De allra bästa busungarna son jag älskar mest <3

Det finns en egg som är så skarp att den skär sig in i hjärtat ditt. Det finns en rygg stark nog att bära 40.000 människor. Det finns en fjälltur alla drömmer om att gå, välkommen till Besseggen.

Efter en lång och kall vinter med massor av förebyggande träning har jag nu fullfört mitt mål och tagit mig över den smala karga fjällryggen 1743 möh, ett fjäll många norrmänn kallar den store førstegangsturen. Helt enkelt en tur som passar stora som små, unga som gamla.

Starten på själva tävlingen gick från Memurubu och för att ta sig dit fick man åka båt från Gjendesosens parkering, inte vilken båt som helst utan Gjendine som har en lång historia bakom sig som passagerarbåt över fjällvattnen. Memurubu är en frodig plats där blommorna växer vilt och de snötäckta fjällen sträcker sig högt mot himlen, en plats man inte trodde fanns. Pratade med en tjej från Oslo som skulle delta, vackraste utsikten får du om man startar vandringen från Gjendesosen då ser du ut över Jotunheimen.

För fjärde året irad arrangerades denna tävling och de övriga åren har vädret varit allt annat än bra, snö, regn, dimma, kyla och annat fjällen bjuder på, men i år hade vi turen med oss och solen strålade över oss.

Efter lite uppvärmning samlades vi på startlinjen och jag såg första backen, laddad till tusen och tänkte, den här tar jag.

Backen där jag trodde toppen slutade hade ett flertal toppar som gömde sig bakom varandra och efter en timmes stigning utan plan mark så var jag inte så kaxig längre, orken i benen närmade sitt slut och för varje steg jag tog över den steniga inte alltför synliga stig småtuggade krampen i vaderna tack och lov för mina nyköpta kompressions sockar.

Efter en dryg timme hade jag äntligen tagit mig fram till själva eggen, denna löper man inte uppför om man inte heter Ussain Bolt utan här fick jag avbryta min löpning och börja klättringen upp mot den slutgiltiga (riktiga) toppen. Om ni någon gång haft en sjuhelvetes träningsvärk i alla muskler från rumpan och nedåt, så pass mycket att gå inte är ett alternativ längre, ungefär så känndes mina ben strax innan jag äntligen såg plan mark på över 1.5 timme och då var det fortfarande lite över 30 minuter kvar.

Utsikten var något jag aldrig sett förut, nästan 1000 höjdmeter upp från starten slingrade sig stigen kant i kant med den skarpa branten dalandes ner i Gjendesjön som glittrade med sin magiskt turkoisa färg i junisolen, för en kort stund stannade jag, vände mig om, har jag dött och kommit till himlen eller lever jag fortfarande? mina trötta ben blev som nya och krafterna galloperade in i mina muskler igen. Jotunheimens mytomspunna vilda fjäll bredde ut sig som ett hav i fjärran, aldrig har jag upplevt en så stark känsla av äkta vildmark som jag gjorde då. Sekunder senare var det över och det enda jag i princip såg under hela löpningen var stenblock och ett par fötter som gjorde allt för att inte kliva fel.

2 timmar, 12 minuter senare och på en 6 plats av 15 tog jag sista steget över mållinjen. Jag hade långt ifrån den puls jag brukar ha när jag tränar, lungorna kännde mer att de vart på promenad än tävling men benen däremot var mörbultade och  ihjälslagna men det är väl det motbakkeløp handlar om gissar jag=)

Att löpa Besseggen är ett kraftprov av stora dimensioner och jag bugar mig djupt inför alla trailrunners som springer på fjäll världen över, jag har alltid älskat fotboll men jämfört med att löpa fjäll är det en ren fjollsport och dessa artistiska sporter har inga sjanser att slå de allra bästa fjälllöparna.

Besseggen kommer att sitta kvar på min näthinna för alltid och jag kan nu förstå att detta är en dröm för många, jag rekomenderar starkt att ta er tid att åka hit med familjen, turisthytter finns att hyra både vid Gjendesosen och Memurubu sedan kan du vandra eggen över dagen med gott sällskap och god mat.

Tills nästa gång, vill jag att du planerar en resa till Jotunheimen, livet är för kort att spelas bort.

Ha de

(Dessvärre hade jag ingen möjlighet att ta egna kort över eggen så det blir lite copy blandat med egna)

Förberedelser innan avgång. 

Avgång med Gjendine

Bästa Kristian väntar på mig i mål. <3

Över eggen skall jag. 

Gjendine på Gjendesjön

löpning är livet.