Dags för lite välförtjänt ledighet, och vad gör man då, självklart besöker man jordens vackraste plats där fjordarna glittrar i den mest magiskt turkosa färg, snötäckta höga berg i kontrast till en sommargrön dal och vattenfall som tidlöst faller ner från fjällens branta kanter.

Romsdalen nu och för alltid.

Sedan barnsben har jag alltid varit den som gjort precis det jag själv velat, i yngre dar handlade det mest om att slå min lillasyster, bli ett monster när man förlorade i spel (särskilt kortspel hos tant Evy).

Men nu när visdomen börjar slå sin rot har denna vilja fått en helt annan betydelse.

Att våga ta steget ut, ta ditt pick och pack å bara dra, svårare än så är det inte.

Köpte mig en tågbiljett på Europas vackraste tågtur Raumabanen med destination Åndalsens.

Med egentligen inte så mycket mer än min cykel och en väska träningskläder med mig, påbörjade jag min korta men upplevelserika ledighet i ett soligt Åndalsnes. Tid är guld så varje minut tänkte jag ta vara på.

Upp på fjällen och vidare löd nästa fras, med solen i ryggen joggade jag upp på Nesaksla toppen som är precis vid foten av Åndalsnes centrum, så brant på vissa ställen att jag fick korta återfall från min forna höjskräck, men jag tog mig upp och det var värt varenda steg. I solnedgången kunde jag se ut över fjordar och fjäll som sträckte sig så långt ögat nådde, en syn som aldrig kommer gå ur näthinnan så länge jag lever.

Trollstigen är tydligen Norges populäraste turistmål, varje säsong kommer tusentals besökare dit för att åka denna ormliknande väg. Sommaren 2013 var jag där 2 gånger varav ena gången cyklade jag upp i stormregn och andra åkte jag bil, båda de gångerna var det hundratals människor där med kameror i högsta hugg, ingen direkt vildmarkskänsla.

Denna gång min tredje gång skulle bli annorlunda, vägen var fortfarande vinterstängd  för trafik och snön  låg som ett täcke kvar på topparna. Jag parkerade cykeln vid bommen sedan började jag min löptur upp genom de hårnålsvassa kurvorna ända upp till toppen där vintern och ensamheten väntade på mig i solsken.

Tystnaden och ensamheten på fjällen är något magiskt som verkligen ger ro till själen, en plats för sinnesro, en plats för frihet och en plats för nya äventyr. En känsla slog mig då jag satt där och tittade ut mot fjällen något främmande och nytt, känslan av att vara fullbordad. Är detta något jag kan kalla hem?

Ser redan nu fram emot nästa resa dit och hoppas det kan bli snart=)

Tänker definitivt fortsätta göra precis som jag vill och aldrig låta mig själv eller andra stoppa mina drömmar, att följa sitt hjärta det är sann lycka.

Bara de tama fåglarna har en längtan, de vilda flyger.

Våga vara vild.

Sån här utsikt gör benen fjäderlätta trots 10% lutning.

Helt ensamen satt jag där i tystnaden på toppen av trollstigen.