Tiden tickar neråt och för var dag som går så kommer jag närmare det som jag tränat inför under hela vintern. Att springa bessegen kommer bli otroligt tufft och jobbigt, troligtvis kommer jag tveka dagen innan starten, få ev akut ryggvärk och vara den som står i publiken och klagar på de andra löparna.

Skämt å sido, jag kommer defenitivt tveka men jag kommer under inga omständdigheter avbryta loppet, om det så ska vara att jag bryter foten och måste släppa mig uppför eggen, skrapa mig blodig över hela kroppen och krypa in i mål så tänker jag göra det. Sagt är gjort.

Jag har aldrig förr tagit ett enda steg på denna turled och bara att den ligger nästan 2000 möh gör mig redan syrefattig i lungorna. Bilder avslöjar mycket branta stigningar med en terräng gjord av blocksten, djupa stup på sidorna och en fantastisk utsikt som jag för övrigt kanske inte kommer ha så stor glädje av när jag springer där med fradga över hela ansiktet.

Jag är absolut ingen löpare och absolut ingen långdistans löpare, under hela mitt liv har jag spikat igen ett fotbollsmål och målvakter är väl kända för att inte springa särskilt mkt. Men friheten att kunna ta sig fram fort i obanad, vacker terräng skänker mig glädje, och fast det kanske inte går lika fort som vana löpare känner jag mig ändå stolt över vad jag klarar av, och att för var gång jag ger mig ut blir jag än mer uthållig och stark, det ger mig motivation att fortsätta.

Terräng löpning ger mig frihet.

Det är bara du som kan uppnå dina mål, att hitta din egen väg framåt. Jag rör mig i blandad terräng, det är ett äventyr, en spännande resa. Där har ingen annan varit. Endast JAG sätter gränserna. Och jag vill vissa att ingenting är omöjligt.

Jag vill, Jag kan, Jag ska

Tills vidare fortsätter jag med min träning i och runt Moelvs vackra natur, Ha de gött

Utsikt mot Mjosa

,  

Man ska förtjäna vilan.