"Hemligheten med att flyga är att kasta sig mot marken och missa"

Och där satt vi 10,000 meter upp i luften på väg till andra sidan av atlanten. 13 timmar av film, sömn och mat innan vi satte ner våra fötter för första gången på Obamas mark. 

Chicago, illinois var slutdestinationen eller även kallad the windy city. Här skulle vi tillbringa en vecka hos ett par bekanta till Kristian, Allan och Karen.

Flygplatsen på Chicago O´Hare var enorm tur att det fanns kartor att titta på, man kunde inte gå mellan terminalerna utan det var spårvagn som var vårt alternativ. När vi väl hittade till vår bestämda mötesplats så möttes vi av två mycket glada och varma människor med Amerikanska flaggan viftandes fram och tillbaka, det var Allan och Karen, Allan har i sina generationer svenska släktingar och har blodsband till vårt avlånga land.

Första kvällen gjorde vi oss hemmastadda i det typiskt Amerikanska huset, litet, tunna väggar och enorma vitvaror i köket, det går inte att ta miste på vilket land man är i om man tittar på kylen. ENORMOUS!

Området vi bodde i Var också ett typiskt amerikansk område som man sett på tv, enplansvillor tätt packade, perfekt klippta gräsmattor den ena bättre än den andra, stora bilar och ytterdörrar som vilken liten människa som helst skulle kunna ha sönder.

Måndag började med en promenad, runt området och en frukost på det amerikanska subway, mycket gott.

Vi bestämde oss för att ta oss ner till Chicago downtown, 5 dollar med tåget och vi var nere på 40 minuter, jag kände mig otroligt liten nedanför de höga skyskraporna som tornade upp sig runtom oss, trots att det är en stor stad så var gatorna alldeless fläckfria och många gick klädda i kostymer eller finare vardagskläder. Med den typiska turistkartan i handen så började vi eller rättare sagt jag navigera oss fram i storstadsdjungeln måhända att jag har full koll vars jag är på uppe på kala berg och nere i djupa skogar men här var jag vilse redan efter första kvarteret och efter lite drygt en timme när jag drog upp näsan från kartan så var vi tillbaka på tågstationen, vi hade gått i en cirkel. Suck.

Sedan tog Kristian kartan och då hamnade vi till slut rätt. 

Överallt där vi gick på varenda gata fanns det hemlösa som tiggde efter pengar den ena mer sliten än den andra, och att ge dem pengar resulterade bara i alkoholinköp så de flesta gicka bara förbi. På vintrarna när kylan var bitande kall berättade Allan att man dagligen hittar ihjäfrusna hemlösa människor under broarna intill Chicago river. Tragiskt öde men livet är inte likt för alla.

Efter någon timmes vandring och lite härligt fika i magen vandrade vi in i watertower en av stadens mest populäraste shoppingbyggnader hela 7 våningar fyllda med diverse butiker, det slog oss redan första dagen att allt var fruktansvärt billigt här ett par nyinförskaffade Nike skor som hemma kostar 1500 kr fick man för 600 kr, så det belv en del shopping under veckan vill jag lova. 

När vi gått runt ett bra tag och tittat så fann vi på hemvägen en av de häftigaste restaurangerna jag varit in på, dock åt vi inget då de inte hade öppnat men en privat rundvisning av hela byggnaden fick vi av en i personalen. The house of blues var namnet, där fanns nattklubb med diverse musik och en restaurang del med live musik oftast blues men även annat kunde erbjudas. Lokalerna var inredda med färger, symboler, mönster från massa olika kulturer och religioner mycket häftigt.

När dagen drog sitt sista strå så tog vi tåget hem till Rolling Meadows där vi under veckan bor med Allan, Karen och deras två hundar Chelsea och Elli-mae=) 

Nöjda och trötta la vi oss för att sova redo för morgondagens äventyr då vi ska på Wallmart, äta lunch på Gu´s och ner till downtown=)

Glöm inte att läsa vad som sker under veckan, kom på mig själv att det blir ett otroligt långt inlägg om jag ska skriva om hela veckan så jag får helt enkelt stycka upp det=)

Ha de

The Windy city Chicago

Vårt boende i en vecka, Rolling Meadow=)

En typiskt amerikansk gata.

Fantastiska byggnader med allt från gamal sten till nya moderna inglasade hus.

Inne på House of Blues, mysigt som bara den.

Japp shopping va de här me peninga i bh:n

Ops dålig bild men godnight chicago=D

                                             "Bättre vara en fri luffare än en fången kung"

Med packningen på ryggen och kängona på var jag denna gång på väg mot Sälen för en två dagars guidad tur uppe på höstfjällen med PeakPoints. Problemet var bara hur jag skulle ta mig dit, som tidigare inlägg talat om så är min bil i bilhimlen nu så bil de hade jag inte, bussar mellan gränserna var det snålt om men jag tog mig iallafall till Elverum där nästa buss till Trysil körde ifrån mig=/ Jaha Upp med tummen och hoppas på det bästa löd nästa fras, av det förutbestämda ödet så hade Peter fixat skjuts till mig med en flisbil hela vägen fram till hans  dörr. I två timmar genomled jag passiv rökning med en skäggig gammal norrman men fram kom jag dock kanske med en aning sämre lungor än innan.

Peakpoints hade genom visit Sweden och Swedish outdoor academy blivit tillfrågade att hålla i en vandring över två dagar i sälens fjäll, därav anledningen till att jag kom och medverkade som en av fyra guider. Peter och Anna skulle leda den lättare vandringen med en av grupperna och jag och Marinett skulle ansvara för den avancerade gruppen. Spännande, försteguide på en fjällvandring i  Sälen får sätta prov på mina kunskaper som guide.

Dagen startade med en mycket efterlängtad frukost på Högfjällets hotell innan vi packade för att bege oss av med våra gäster. Vi samlades mätta och belåtna utnaför hotellet med all packning för kort information om vandringen, himlen började spricka upp och dagen såg ut att bli bra.

Vi startade vår tur från Södra porten av Kungsleden och tog oss med en rask takt upp mot första stoppet, Östfjällstugan där vi intog lite vatten och snacks innan vi fortsatte mot Syndalen.

Timmarna gick och vädret var strålande denna septemberdag hela 20 grader fick vi det till, vilken höst kan man säga.

Lunchstoppet blev i Syndalen, en vacker dal på Sälens södra sida som bjuder på vacker utsikt över fjällen.

Vandringen fortsatte sedan mot Lägerdalsfjällets topp, här blev det en aning stigning vilket kändes på benen, tur att vi hade fyllt på både magar och vattenflaskor innan.

Uppe på toppen fick vi en fantastisk utsikt över några av fjällanäggningarna i området de annars så blåsiga fjällen var nästintill stilla denna dag och vi kunde bara njuta i värmen.

Sedan fortsatte vi mot krubbäcksdalen och närfjället där vi skulle slå läger för natten , Solen hade nu sakta börjat gå ner och skogen i dalen glimrade som guld det var otroligt vacker trots att benen var tunga efter många timmars vandring.

Med lite mat i magen och tälten uppe så kunde vi alla slappna av framför en varm eld inne i Närfjällsstugan som är en öppen fjällstuga för vandrare,dagen hade i sin helhet varit mycket bra och alla intog tälten med ett varmt välkomnande för en god natts sömn.

Vi vaknade tidigt på morgonen efter en blåsig natt med ett vitt täcke av dimma runtom oss, Jag bara satt där och tittade på dimman som sakta och tyst svepte fram och tillbaka över fjället, de få växtligheter som lever här uppe på topparna hade nu börjat skifta till höstklädnanden och förberedde sig för kallare tider.

Att till och med dimma en kall höstmorgon kan vara vackert får mig att inse att livet är rätt gött ibland.

Denna dag var betydligt molnigare och vi blev inte bjuden på lika bra utsikt som gårdagen hade, men allt har sin mystik och med pigga och utsövda kroppar kunde vi fortsätta mot Närsjön som var slutdestinationen av vandringen, nu var det i princip bara utför hela vägen och sista biten kämpade några av oss med elaka skavsår och onda hälar men inte en enda gång från start till slut hörde jag någon som klagade, och dom måste jag verkligen ge beröm till som kämpat trots smärtor. Väl framme vi Närsjön avnjöt vi en sista lunch tillsammans innan vi överlät ansvaret till killarna som skulle hålla i Cyklingen från Sälen till Rörbäcksnäs.

Denna vandring var både spännande och lärorik, jag har bland annat lärt mig hur man på bästa sätt försöker hålla ihop en grupp så man slipper springa ikapp vissa snabbfotade vandrare även hur olika vi alla är, att det är viktigt att höra och lyssan på varje individ=)

Länk till Visit Sweden med en kort presentation om vandringen och oss guider

http://bloggar.visitsweden.com/oas/2013/09/11/hiking-in-the-southern-wilderness/

Kolla gärna in vår bloggare Jonas Hålléns sida här på facebook.

https://www.facebook.com/OutdoorInSweden

Nu drar jag mig vidare på nästa äventyr som hamnar i en annan typ av djungel, med flyget över Atlanten mot delstaten Illinois ska jag spendera en vecka hos vänner i Storstaden Chicago=)

Uppladdning inför vandringen, Sälens högfjällshotell.

Min alltid lika glada kollega Marinett=)

På väg med raska steg

Viktigt att sköta om fötter när man vandrar. 

Joakim Hillenius från Primus fyller på vattnet.

Jonas Hållén var gruppens fantastiskt energifulla och glada bloggare. 

En fantastisk dag avslutas med en god middag i månskenet.

En härlig, tidig höstmorgon i September.    

Dagen avslutades med en god middag tillverkad på äkta samisk tradition=)

Efter månader av lärande i en helt ny kultur som trots sin närhet till Sverige skiljer sig på många sätt har jag inte bara lärt mig säga bajs på norska, utan även kunnat förstå deras märkliga språk på en högre nivå, rakt ut skulle jag vilja säga att det låter som slaskig svenska, ungefär so när man borstar tänderna och försöker göra sig förstådd.

Efter denna lärorika tid åker jag nu hem till mitt moders land för att säga hej till alla för att sedan återigen inta min plats som ja nynorsk?

Hade planerat att stanna lite mer än en vecka vilket så blev. Puttrandes och hoppandes tog jag mig fram genom de små krokiga inlandsvägarna med sikte mot svenska kusten, förvånandsvärt gick resan otroligt bra utan några större katastrofer inträffade så pruttade micran in på gårdsplanen i Köpmanholmen 04.30 för att stanna där, och den känslan hade dragit efter mig sedan jag lämnat Moelv. Bilen, den mår inte bra.

En vecka kan vara förhållandevis lång och förhållandevis kort i detta fall det andra alternativet. Jag hann med precis allt jag tänkt dock med en fart likt en ekorre som tagit en redbull.

Jag njöt verkligen mer än någonsin när jag fick klättra uppför kära skuleberget igen, att känna höjden under fötterna och brisen från vinden när man hänger på väggen gör att livet känns som ett väldigt bra alternativ. 

Bäst av allt var nog när jag efter att hela sommaren längtat efter min trogne löparkompanjon fick snöra på mig skorna och ta med henne ut i spåret igen, hela vägen upp till Slåttdalsskrevan sprang vi i sommarvärmen och på toppen avnjöt vi en härlig lek och vila paus, Anni ingen är som du<3

Det blev en hel del shopping och god mat med vänner och familj under veckan, vänner som jag inte träffat på över en härlig reunion kväll med vin och god mat nere på Merry can, tack Nathalie och Helena ni är verkligen vänner man kommer att behålla för resten av livet

Som sagt jag hann med mycket trots bara en veckas vistelse och det blir inte långt mellan till nästa hemresa.

Under de sista dagarna hemma i Sverige så hade jag en magkänsla värre än döden, något var fel och felet slutade faktiskt med döden. 

Min hårt kämpande lilla Nissan tog sina sista motorvarv efter E4 innan växellådan pajade och jag fick puttra hem på växel nummer fyra där den slutligen somnade in. Suck. Min kära lilla nissan.

Hmefärden blev längre än jag anade men bättre än jag trodde, tryckte ihop all packning jag hade med mig i en stor ryggsäck resten fick mosas ner i en IKEA påse, jag hade inte räknat med att bilen skulle ge upp så det fanns en del saker i den som jag behövde med ner, sedan fick jag skjuts av Elvis ner till Stockholm för att sedan tdirekt a bussen till Oslo och därefter tåg till Moelv. Kan säga att jag blev kvar lite längre än tänkt och hamnade på ställen jag inte trodde jag skulle hamna på. 

Är man i Stockholm får man inte missa att träffa de vänner som bor där, så kånkandes på min packning mitt i Stockholm ringde jag Lisa för att kanske ta en fika någonstans sedan åka vidare. kan säga igen att så blev det inte, jag hamnade inne på ett fighting gym där Lisa tränade med stora,starka, svettiga och vältränade karlar jag räknade inte hur många gånger jag flög ner i golvet men det var många. Efter ett otroligt kul träningspass så åkte vi hem till Lisas lägenhet i Solna där vi åt en god middag innan jag begav mig vidare mot centralstationen. 

Stockholm är en väldigt fin och trevlig stad men jag som naturmänniska och van med berg och djupa dalar nästintill folktomma skulle inte klara av att bo där. This is not my type of Jungle. 

Tacka vet jag mitt lokalsinne för utan det så hade jag inte hittat i ett tunnelbane system kryllandes av tusentals stressade sörlänningar.

Bussresan gick bra och tågresan gick skit. Jag kommer troligtvis aldrig mer att besöka Oslo tågstation för dä bor bara tjuvar och olagliga människor, någon jävel stal min nyköpta kamera och det hoppas jag att han får brinna i helvetet för =( 

Tack och hej leverpastej nästa äventyr hamnar i Sälen där Jag ska jobba med PeakPoint´s och arrangera en fjälltur för Visit Sweden och Swedish outdoor academy.

På väg uppåt, kära Skule

Min kära Anni

Farväl min trogne tjänare.