"Going to the mountains is going home"

Som jag brukar säga till de flesta som påpekar att jag aldrig kan ta det lugnt, man lever bara en gång och då ska man göra det  riktigt. Därför så passade jag på att under mina två lediga dagar åka över till den svenska sidan för att umgås lite med vänner, jag åkte denna gång till Lima i Sälen/Malungs kommun där jag arbetat två vintrar på Peakpoints. 

Kom fram till slottet i Torgås cirka 21.00 på tisdag kväll, i detta slott bor mina vänner Ida och Oskar med Idas två barn Moa och Erik. 

Onsdagen bjöd på fantastiskt väder vilket gjorde att jag verkligen inte ville slösa tid på att sitta inne så jag tog mig till Lima handlen för att handla och posta ett brev, alltid lika trevligt att komma dit.

Sedan åkte jag upp till Anna och Peter där jag jobbat om vintrarna, oturligt nog var de inte hemma denna vecka då de var bortresta, typiskt. Men Hundarna var då iallafall hemma och dom kunde jag inte låta bli att åka och hälsa på,

som väntat så kände de igen mig och oj så glada de blev när jag kom för att hälsa på dem. 

Det är helt omöjligt att bara gå in och hälsa på en hund när man saknat och inte fått träffa dem på två månader så jag tog en runda och missade inte att klappa om en enda hund. 

Utanför hundgården så finns det en mindre hundgård där valparna var, dessa små gryn var bara tre veckor gamla när jag klev innanför dörren för att hälsa på dom. 

Smilla som är deras mamma vaktade de små ynglingarna och följde mig med blicken hela tiden för att se så jag inte gjorde dem något, en duktig mor må jag säga. Men efter en liten stund slappnade hon av och somnade bredvid mig medans jag gosade med de små liven. 

Kvällen fortsatte att vara fin och vi begav oss mot Älvdalen för lite klättring, åhh som jag längtat efter detta och nu skulle jag äntligen få prova. wohooo.

Regnet piskade ner på oss när vi stod vid bergväggen, typiskt det såg så lovande ut. Men efter att ha kör en bit så bestämde vi oss för att chansa och efter ett tag sprack det faktiskt upp och väggen var torr på de flesta ställen. 

Vi gjorde iordning allt som skulle med och sedan fick jag testa att fira mig från toppen av bergväggen och ned till marken. Först kände jag mig en aning osäker när jag lutade med all min tyngd över kanten och såg Ida några meter ner sedan började jag släppa efter på repet och då gick det av sig själv, inge svårt alls bara kul=)

Vi klättrade i några timmar och sedan var både kropp och fötter nöjda då jag inte är van att klämma på mig trånga klätterskor så känns det rätt fort. Det här är något jag verkligen kommer att fortsätta med, en riktigt kul och spännadne sport som tränar både tekniken som styrkan det enda som fattas är lite mer kunskap och en klätter kompis, någon som känner sig sugen?

Efter två fantastiska dagar hos goda vänner avslutade jag och Moa sista dagen med att bada vid Ärån, varmt och skönt, sedan var det dags att bege sig hemåt igen för att återigen jobba. Längtar redan tills nästa gång jag kommer, då ska jag defenitivt ta med mig cykeln och testa crosscountry i rörbäcknäs som sägs ha bland de bästa lederna i Sverige. Nu väntar fyra dagars jobb kommande vecka sedan kommer bror Janne på besök med familjen och då väntar nya och spännande äventyr=) Tills dess

Ha de bra. 

Klättring i Älvdalen=) Ida och Oskar förbereder 

En liten trötter som nyss vaknat och var lite hungrig

Smilla och hennes små<3

                                               "Bättre vara en fri luffare än en fången kung."

Och med dessa ord vill jag tacka livet och dess stunder som har sammanstrålat ett band mellan nya själar och framtida upplevelser. Att vara och leva som denna person jag mött gör mig djupt lycklig, vetskapen om att livet kan bli enklare än vi gör det till, inspirerar mig till att själv inte kräva så mycket. Denna man levde från min syn ett liv i frihet, och vad är det som vi söker allra mest i vårt liv om inte detta.

"someone once said, moving it´s the closest thing to being free."

Fredagen startade med att fylla i några sjukt tråkiga papper hos skattetaten i hamar, jag var ledig denna dag och vi hade inte planerat mer än att se på bio under kvällen. På vägen hem från Hamar svängde vi in på en bensinstation där vi tog oss en bit mat i den heta sommarvärmen, underbart väder att vara ledig från jobb. 

När vi sedan skulle ge oss av hemåt kom det fram en liten tunn man med långt svart hår, bärandes på en stor stor resväska. 

han frågade oss om vi var på väg mot Lillehammer och om han kunde få skjuts,

ja sa Kristian till mannen men vi ska inte hela vägen.

Återigen plockade vi upp en liftare, tur att man kan känna sig säker med Kristian.

Denna man presenterade sig som Karou Inoue och var ursprungligen från Tokyo i Japan, men de senaste 5 åren hade han rest runt i större delar av världen med sin stora väska och livnärt sig på att sälja smycken och stenar. Nu var han på väg till Lillehammer till en vän han mött i Israel. 

Kristian sa jag och blinkade med hundögon, kan vi inte skjutsa honom hela vägen. Och dom ögonen kan man inte säga emot.

På väg mot Lillehammer var vi iallafall med en okänd man som var en av de trevligaste jag någonsin träffat, han pratade och skrattade med oss hela vägen. 

Väl framme i Lillehammer mötte han upp sin vän, Angelica som var en väldigt energifylld kvinna med ett varmt hjärta. 

Innan vi ens hann tänka tanken på att åka hemåt igen så satt vi plötsligt hemma hos Angelica och hennes två söner på den soliga balkongen och fikade. Kaoru visade upp sina konstverk, smycken och stenar från alla världens hörn en del så ovanliga att de var svåra att få tag på i butik, dessa hade han själv plockat eller köpt. Jag har alltid velat haft ett vackert hänge med en speciell sten innuti, den fann jag mitt på Kaorus filt så jag köpte den och tre mexikanska opaler,som är en väldigt värdefull ädelsten.

Timmarna gick och kvällen kom vi blev bjuden på mat, Spelade spel och skrattade, Angelica och hennes söner är troende och på fredagar firar de in sabbaten med mat, dryck och bröd. Vi blev tilldelade varsin brödbit och ett glas "vin" som var vanlig röd druvsaft. Sedan bad hon en bön på ett främmande språk och vi intog måltiden. 

En väldigt speciell upplevelse men mycket trevlig sådan.

Lördagen kom och vi blev bjudna att följa dem på en tur upp till Nevelfjell, Angelica ville visa Kaoru den norska naturen. Nevelfjell är ett litet fjällområde ovanför Lillehammer.

På väg upp mot fjället började det spöregna, vi funderade ett tag  på att åka hem igen men så fort vi steg ur bilen så slutade det som på beställning och solen stack fram bakom molnen, det kunde faktiskt inte blivit bättre.

Vi började gå efter en väl markerad stig och naturen runtom oss var kal och stenig, endast några ensama träd hade valt att leva sitt liv där uppe. 

Det var en väldigt vacker fjällmiljö, med karga stenar, små buskar och en hel del fjällfår som sprang lös i princip överallt. Under vandringen så stannade vi ett par gånger för att fylla på energin, speciellt för barnen vi lekte även en lek som gick ut på att man delades upp i 2 lag, sedan skulle ena laget springa före och gömma sig på sidan om stigen, gick det andra laget förbi gömman så fick man poäng, dock fanns det inte mer än buskar att gömma sig bakom och då betydde det att man fick springa en bit så att de inte skulle se en. Men är man smidig och har kondis så går det, vilket jag och småkillarna hade=) 

Uppe på toppen möttes vi av en fantastisk panorama utsiktmot jotunheimen och rondane, trots att det är ett litet fjäll var synen mäktig och gav mig återigen känslan av att känna mig liten inför jordens skapelser. 

Denna helg blev verkligen inte som planerat men tusen gånger bättre än en biosalong, jag är lycklig över att fått träffa nya och helt fantastiska vänner, Kaoru vars liv speglas av att vara en resande man har fått mig att förstå ännu mer att det enkla livet skänker mer lycka än ett liv fyllt av pengar och materiella ting, bara man vågar släppa på sin egen spärr och ta klivet ut mot det okända så löser det sig eftersom. 

Kaoru Inoue är för mig en frihetens man och ger verkligen skäl för orden bättre vara en fri luffare än en fången kung. 

All heder till dig och må lyckan vara med dig var än du är så hoppas jag att vi någon dag ses igen.

Här sitter vi och fikar, jag, Emil, Kaoru, Angelica och Tobias.

På toppen av nevelfjellet=)

Våra kompisar=)

                                                     "Bryt upp bryt upp! Den nya dagen gryr,

                                                            oändligt är mitt stora äventyr."

Man får använda de korta stunderna av ledighet till att njuta av dem fullt ut. Resan blev en aning kortare än tänkt då de behövde mig på jobb men heter man Abrahamsson i efternamn är det inga problem att hinna med. 

Det var iallafall två helt underbara och oförglömliga dagar, längtar redan tillbaka.

Jag åkte på tisdagen med packningen bak i nissan, jaf var nu på väg mot Romsdalen och riksväg 63 som ligger ca 3,5 timme bort från Moelv. Romsdalen är en trång dalgång med enorma berg bredvid vägen, då man åker igenom dalen känns det nästan som om bergen ska välta över en, så stora och mäktiga har jag aldrig sett förut. Jag blev slagen av att åka till Jotunheimen men detta var något helt annat som tyvärr är svårt att beskriva med ord och bilder detta måste ögat själv se.

Bergen här reste sig rakt upp från marken som en stor vägg, mörka kantiga och aggressiva lutade de sig ut mot väg E136 bilarna på vägen såg ut som små myror i jämförelse. Detta var helt galet och jag trodde faktiskt inte på det jag såg, det gör jag inte än fast det gått två dar nu. 

På natten till onsdagen stannade jag och sov nere i en skogsglänta brevid en fors som hade så otroligt smaragdgrönt vatten att tanken spelade mig ett spratt om att det var gifitgt att ta på. visst detta vatten ska man inte dricka för då blir man nog dålig, men  bada kan man nog allt göra. Jag  satte mig ner en stund i skymmningen för att skåda på detta vatten då något svart for förbi 5 cm från huvudet, jag hoppade till och tittade ner mot forsen igen, säkert mellan 5-10 fladdermöss dansade runt vattenytan och ibland tog de en avstickare mot mitt huvud=) mycket trevligt sällskap.

Lägerplatsen som jag hädanefter kallar för Batmans näste

På onsdagen fortsatte jag sista timmen innan jag skulle svänga av mot riksväg 63, för er som undrar vad som finns på denna väg så ska jag tala om för er att här finns massor av troll, jag var på väg mot trollstigen Norges näst största turistattraktion. 

Trollstigen öppnades av kung Håkon den 31 juli 1936, efter en byggtid på åtta år. Vägen omges av flera berg på över 1000 m. Vägens högsta punkt är 850 m över havet och slingrar sig med elva hårnålskurvor från Isterdalen upp till Stigrora.

Där var jag till slut, framme vid start punkten för min tripp. Jag parkerade bilen vid Trollstigen gjestegård, vädret var inte direkt lovande och man såg inte mycket av bergen runtom då regnet öste ner och molnen låg tätt packade. 

De flesta som kommer hit åker hela vägen upp i bil men jag har bestämt att inte vara som de flesta andra och tog ner cykeln från bilen, jag kan nog uppfattas som en galning för många, varför ta cykeln uppför ett berg då man kan åka bil och slippa bli våt. Men de ska ju vara värt att kämpa för också.

Jag hoppade upp på cykeln och startade min färd med ett stort leende, efter 10 minuter var jag ordagrant genomsur från topp till tå och stigningen hade inte ens börjat.

men det gick mer och mer uppför bil efter bil körde om mig, några tittade konstigt på mig medans andra vinkade glatt och gav tummen upp, annars var jag totalt ensamen där ute bara jag, cykeln, regnet ocg bergen. Helt fantastiskt.

Jag cyklade hela vägen upp med ett enda stopp för att fylla på energin med lite nötter, vill inte säga att det var jobbigt att ta sig upp trots att vägen lutade 10 grader. Ju längre på sträckan jag kom ju mindre blev bilarna nedanför mig, som synd var så såg jag inte den vackra utsikten bland bergen då det var väldigt molnigt, men jag såg hela tiden nedanför mig. vägen upp är väldigt smal knappt så två bilar får plats bredvid varandra och det enda som skiljer asfalten från de branta stupen var några uppstapplade stenar. 

väl uppe på toppen var jag stolt att jag lyckats ta mig upp trots piskande regn, jag vände direkt för att slippa bli kall, nedfärden gick väldigt snabbt, det var lite spännande när man släppte på bromsarna och gasade utför tills de snäva kurvorna kom, och nu var det jag som var kung på vägen, min lilla crescent Njord körde förbi bil efter bil utför backarna. Tillbaka på gjestegården igen så skyndade jag mig att hyra en dusch då jag var iskall och genomblöt sedan åt jag en välförtjänt middag på restaurangen och tog mitt pick och pack och åkte hemåt igen.

Snart uppe=) här står jag på en sten som skiljer vägen från det branta stupet, ska även passa på att demonstrera min nya cykelhjälm, mamma den kommer inte att hjälpa om jag ramlar över kanten.

Romsdalen, här igenom mellan bergen åkte jag. Bilen med husvagnen till höger på bilden får demonstrera ett ungefär hur det ser ut.

denna lilla resa var helt otroligt och det var nog ännu häftigare än Jotunheimen, hit kommer jag fler gånger i sommar utan tvekan, förhoppningsvis så har jag några fler dagar att ta ut och vackrare väder=) 

Norge är ett otroligt häftigt land med sin mäktiga natur det finns faktiskt allt man vill ha här och tanken på att flytta hem ngn dag känns just nu väldigt avlägsen.

hoppas ni får en fantastisk helg jag ska börja min med att gå på premiären av World War Z (norsktalande) hehe

Ha de bra 

Efter veckor av jobb, jobb och åter jobb är jag nu ledig några dagar. 

Och vad ska man då göra på sin lediga tid, jo självklart explore the world=)

Har sedan några veckor planerat in på schemat att åka till trollstigen dessa dagar, passande nog så har jag dragit på mig en jobbig förkylning, snoret rinner ur näsan, huvudet spränger och blåsan på tungan svider konstant. Men inte fan ska en förkylning sabba mina ledig dagar.

Fan man e väl från Norrland, så bit ihop och åk ändå.

Åkte in på affären och införskaffade mig lite nödvändiga mediciner för att klara av tältsovande, cykling och annat spännande som kanske händer. 

Extremt viktiga att ha med sig just nu, dock hittade jag inte min vanliga näsmedicin "hästliniment" men nässpray duger säkert de också.

Så nu packar jag Nissan och drar mig mot nordligare bredgrader mot riksväg 63 inför ett förhoppningsvis spännande äventyr om inte lilla Nissan ger upp halvvägs eller att jag blir febersjuk och spenderar alla dagar med att sova.

Uppdatering på trippen kommer när jag landat hemma i soffan igen. 

Tills dess, ha de bra=)

Nissan packad och klar och jag är supertaggad=D