Jag ska först innan vi går in på de mer intressanta sakerna be om min djupaste förlåtelse för att jag på senaste tiden vart en usel bloggare och inte skrivit på ja vem vet hur länge. Alla har vi perioder med svackor här i livet och min hette tyvärr, (hoppas ni gillar mig ändå.) Lathet....

Well vi börjar där jag avslutade senaste raden. Vår trip till Starved rock state park i Ottawa, Illinois.

Vi hade denna dag hyrt en bil för en dagstrip genom delstaten vi vistades i för er som glömt eller inte hängt med så är vi i Illinois. Bilen kostade mindre än en kattmatsburk och var en bland de nyare chevorna bilarna vi kunde få tag  på inne på firman, snacka om billig bil bara att sätta sig i och glänsa.

Färden tog sig söderut och i filmer när man åker söderut så är det alltid fint väder, och filmerna ljög inte, inte ett moln på himlen stekande hett och lika lite luft att andas som i en ouppblåst ballong.

Illinois är verkligen en platt delstat och vägarna kan man väl inte direkt jämföra med Norges serpentiner. Horisonten sträckte sig så långt ögat nådde och ett hav av majsfält fanns på vardera sida om vägen och vägen var, ja spikrak. 

Allt var verkligen som man sett på film, och tanken på att bara köra förbi allt fanns inte med på kartan. jag började tänka på julafton när Långben och Kalle  kör husvagn och Kalle äter på sin majskolv i den skumpiga vagnen och vips så stod vi där utanför metershöga majsfält som radade upp sig kilometer efter kilometer, jag kröp in i fältet och tog mig en majskolv, dessvärre så var den inte mogen och jag tuggade på de hårdaste majskornen jag någonsin ätit. När jag sedan började tänka på Children of the corn så reste sig nackhåren och jag sprang ut ur fältet.

Färden fortsatte i en sval bil igenom Norwegian settlement, här hade för länge sedan Norrmän vandrat in och bosatt sig, det fanns allt från norskt museum till norsk mat, och vi som skulle ha semester.

När vi sedan anlände till Starved rock så började vi att titta på kartan och leta ut de platser vi helst ville se, vi insåg rätt snabbt att med vårt tempo och våra unga raska ben skulle vi hinna allt på en dag.

...........................................Med en 0,5 liters vattenflaska......................................
...........

det känndes som en djungel, växter jag aldrig sett förut, tätta igenvuxna skogar där solens strålar verkligen kämpade för att tränga igenom lövkronorna och när den gjorde det möttes ögat av en fantastisk syn. 

Det speciella med Starved Rock är dess canyonformade landskap, gångar, små grottor och vattenfall finns i denna park alla lätta att går till.

Vi besökte canyon efter canyon den ena häftigare än den andra, värmen hade givetvis gjort sitt under sommaren men på våren när regnet kom så rinner det vackra vattenfall ner efter väggarna. 

Ja inga vattenfall och..........

..................................................
..0 liter vatten kvar..............................................
...........

Vi hade mer än hälften kvar att gå innan vi kom fram till hotellet och vattnet var slut, hur tänkte vi där, vana att vara ute i skog och mark och vi glömmer att ta mer vatten, suck minuspoäng till mig. 

Men vi kämpade på och hade de lika trevligt  för det fast vi kände oss som skrumpna russin. 

När vi äntligen kom fram till hotellet så fyllde vi på vatten och energiförrådet med en härlig fet amerikansk Snickersbar. Tur att jag har snabba fötter och alltid kameran redo för på tillbaka vägen såg vi ett par tvättbjörnar några meter framför oss, blyga som de var försvann de snabbt upp i trädet men självklart följde jag efter och fotograferade de små stackarna som tyckte jag kunde stängt av blixten.

Snart stod vi vid bilen igen, lite trötta men fan så svettiga jag ångrade att jag tog mjukisbrallor istället för shorts. Bättre lycka nästa gång. Dagen avslutades med ett härligt burgermeal efter vägen dom kalorierna var jag mer än värd efter över 2 mils vandring och stekande djungelvärme. 

Nästa trip blir till ett av världens största museum för klassika bilar =D 

Ha de

Vår cheva=)

The children of corn

Framme vid Starved rock, canyon nr 1.

Där stod han som sänd från ovan med solens strålar som väg och välkommnade mig med en öppen famn.

En liten vän bodde vid en canyon=)

Vandringskartan 

Precis där solen tränger in forsade vattenfallet ner på våren.

Vy över Illinoi river

Framme vid hotellet, slutet av september men här firar man halloween i tid. 

Han undrar nog vad jag var för typ som sprang efter upp i trädet.